Vader
Future Of The Past II - Hell In The East

Polska vader, det låter ju kanske inte alltför spännande. Dessa vader har dock samlat ihop lite favoritlåtar ur den polska underjordiska zonen och gjort lite egna versioner av dessa låtar, det sägs att det är för att visa storheten i den polska underjordiska musikscenen under 80- och 90-talet – kanske en liten nostalgitripp för herrarna i ett av Polens mest kända metalband. Som brukligt för genren bjuds vi på ett tramsigt skivomslag och sådär dödligt trams som brukar tillhöra döds- och thrashmetallgenren.

Dödsmetall kan det väl beskrivas som, kanske lite med inslag av thrashmetall. Grymtande vokala insatser, tunga riff och allt det där som vi brukar få men tack vare att det är coverlåtar så får vi lite större variation än vad Vader normalt brukar erbjuda oss. För genren är det snyggt producerat, bra nyanserad ljudbild tycker jag att vi bjuds på med detta album. Och speltiden om 41 minuter får väl också tillskrivas vara rätt okej trots allt, det känns inte så segdraget som många andra Vaderalbum jag hört – kanske borde de anlita andra att skriva sina låtar i fortsättningen.

Hyfsat, så långt kan jag sträcka mig. Det är inte överdrivet bra dock och som så mycket annat med Vader tenderar det till att kännas ganska tråkiga och vrålinsatsen är väldigt beige och nyanslös – det är som sagt inte det bästa albumet jag hört. Låtmaterialet är ändå generellt okej och även om albumet inte direkt kan beskrivas som bra är det inte heller dåligt – det är helt enkelt ett hyfsat album som knappast imponerar men som inte heller framkallar spyor. För mig är det ett bättre album än det mesta jag hört från Vader och för en gångs skull får de mig inte att somna.

Av det dussin spår jag hör på albumet kan jag inte direkt säga att något griper tag i mig, det känns bara som ett ganska habilt dödsmetallalbum av den mer traditionella skolan – hyfsat att lyssna på men jag skulle knappast välja att spela detta album fler än ett par låtar om det inte vore för uppdraget att recensera det. Helt enkelt ett album som är hyfsat men inte mer, för er som gillar polsk underjordsmusik kan säkert finna visst nöje i detta – resten av oss kan gott strunta i detta.

HHHHHHH