Space Elevator
s/t

Rymdhiss från England, det är vad detta debutalbum skulle kunna handla om. Visuellt inspirerat från Doctor Who kan man tänka sig när man tittar på pressmaterialet. Ett kvinnofrontat rockband som hämtar sin inspiration från svunna tider, denna kvartett med en hertiginna bakom mikrofonen intresserade mig när jag noterade att de skulle spela tillsammans med det förträffliga bandet Cats in Space vid några tillfällen under året. Kanske kunde därför detta rymdrockande band vara lika bra som sina landskatter, det var åtminstone förhoppningen.

Klassisk melodiös rockmusik, byggt kring snygga melodier och refränger – inga stilistiska knasigheter här inte. Sångerskan är väldigt bra måste jag tillstå och albumet kan också beskrivas som relativt varierat sett till genren. Däremot kan jag tycka att låtordningen känns väldigt slumpmässig, andra spåret We are the Losers borde avsluta albumet eller åtminstone första vinylskivan och Oils and Bubbles borde göra detsamma. Det är bra producerat, imponerande ljudbild tycker jag att man kan höra – så generellt sett är detta ett riktigt bra producerat album, en kvalitetsproduktion helt enkelt.

Som enskilda spår håller detta albums låtmaterial en riktigt god kvalité, så om man bara lyssnar på enskilda spår i någon spellista av något slag är det svårt att fela detta band och detta album. Men som helhet känns det inte lika starkt, det är lite som att låtarna kommer i fel ordning vilket gör att det känns lite konstigt kan jag tycka. Jag tycker även att de kunde ha tagit bort en eller två låtar för att göra albumet lite kortare, det känns lite långt men det kanske mer beror på att låtarna kommer i fel ordning än att albumet faktiskt är för långt som sådant. Men vem kan förneka att det är ett schysst debutalbum med ett antal riktigt vassa låtar? Jag kan det inte, även om jag inte ser det som ett album att hylla reservationslöst. Om ni gillar genren kommer ni säkert att uppskatta detta album, speciellt några av låtarna – jag tycker bara att det är lite synd att de inte tänkte mer på helheten.

We are the Losers och Oils and Bubbles är mina två favoriter på albumet, det är riktigt grymma låtar, även inledande Elevator är riktigt kul. Inget spår är väl direkt svagt, det är ett bra album sett till låtarna även om helheten kunde ha varit bättre med ett aningen kortare album och med en mer logisk låtplacering, sista spåret Move On hade vi definitivt inte gråtit över om de hade skippat den. Men detta album lovar gott, det ska bli väldigt intressant att se vad detta band har att erbjuda i framtiden, då kanske hissen faktiskt tar oss hela vägen upp.

HHHHHHH