Silver Bullet
Screamworks

Finska Silver Bullet börjar med att hälsa oss välkomna till slakthuset, om man inte hörde på falsetten att det handlade om power metal skulle frasen definitivt kännas mer som något från ett taskigt dödsmetallalbum av ett band med löjliga uppochnedvända kors och pentagram i logon. Men Silver Bullets skrikarbeten är mer melodiösa och poppiga än så, tack och lov. Kvintetten som tidigare hette Dirge Eternal släpper sitt första album som Silver Bullet nu och kanske hoppas de kunna golva en och annan varulv och således hitta fans i de mer varulvsdrabbade områdena i världen.

Powermetallfalsetter, lite symfoniska inslag, hockeykörer och storslagna ambitioner är vad Screamworks bjuder på. Gott så. Ganska modern och snygg produktion men kanske inget som sticker ut i jämförelse med mycket annat, detsamma gäller sångaren som jag tycker blir mer påfrestande än bra ju längre albumet lider – Tormentor är väl ett spår så gott som något för att beskriva sångaren. Annars är det mycket klassiska riff, en och annan Halfordfalsett och lite annat som man kommit att förvänta sig från den melodiösa, snabbspelade variant av heavy metal som ofta kallas power metal.

Blir du förvånad om jag skriver att du får precis det låtmaterial du kan förvänta dig med tanke på omslag, namn och albumnamn? Inte jag heller. Men jag vill inte för den skull ta bandet till slakthuset, de är trots allt bra. Screamworks är bra power metal, låtarna är bra, även om de är förutsägbara. Man kan beskriva Screamworks som liggande i det övre medeskiktet av den här genren, och det gäller alla aspekter av kvintettens nya album från musik till omslag. Jag tror att många som stöter på detta album kommer att tycka om det, samtidigt tror jag att inte så många kommer att stöta på det, inte för att det inte syns utan på grund av att deras musik inte sticker ut.

Finnarna behöver definitivt jobba mer på sin personlighet, det behöver bygga en mer egen stil och jobba mer med sina styrkor för att skapa något intressant. Screamworks är en bra grund, inledande Slaughterhouse är ett ganska vasst spår och albumet som helhet är rätt så underhållande. Bra men lite för förutsägbart är en ganska bra sammanfattning av vad jag tycker, kort sagt: kvintetten slipper undan slakthuset och jag tänker inte skjuta dem med en silverkula.

HHHHHHH