September Code
III

Album nummer tre av Septemberkoden från Grekland, fyndigt namngiven med vad som tycks vara en romersk trea. Tänkvärt omslag med pi, allt ser väldigt spännande och dramatiskt ut. Progressivt tänkande skulle man kunna läsa in i omslaget om man så önskar. Som sagt handlar det om bandets tredje album som kommer tio år efter debuten som släpptes 2006, och det är ett album jag nu lyssnat på.

Det handlar om progressiv rockmusik, ofta i lägre tempo och ganska melodiöst och inte speciellt kraftfullt. Det är ett album känns ganska enhetligt och för att vara progressiv rock så är det inte speciellt varierat. Riktigt bra producerat är det, ljudlandskapen är väldigt snygga, eleganta och svepande – sången är dock ganska ansträngd och känns inte helt rätt för ett album som detta. Ganska långt album också, en timme och en minut är en lång speltid när du har ett album i lägre tempo utan större variation – jag tycker att det tenderar till att kännas ganska svepande och lite ofokuserat på det hela taget, samtidigt är det ju snyggt producerat och sådär så det är lätt att bli lite kluven till ett album som detta.

Godkänt plus, så kan vi väl sammanfatta det hela. Det låter riktigt snyggt och jag gillar ljudbilden väldigt mycket men bandet har en svaghet i en sångare som inte är lika bra som bandet som helhet och att albumet saknar fokuspunkter. Det är ett album som inte griper tag i mig, det finns inget som får mig att spänna öronen och bara lyssna, det är helt enkelt ett album fyllt med skön bakgrundsmusik. Bra potential, mediokert resultat skrev någon recensent någonstans och det är precis vad jag tycker – ljudbilden lovar mycket men albumet blir som helhet ganska intetsägande.

Första spåret är nog bäst men egentligen sticker ingenting ut, det är ett album som inte riktigt fångar mig som lyssnare. Jag tycker att det är ett bra album men det påminner en hel del om ett annat band som ofta producerar bra men underpresterar, Pain of Salvation – om du gillar Pain of Salvation så gillar du säkert detta. Snyggt producerad bakgrundsmusik, det är hur jag ser på detta album.

HHHHHHH