The Quireboys
Twisted Love

Spike och hans körpojkar är tillbaka med ett nytt album, deras tionde i en karriär som sträcker sig över tre decennier. Det är en imponerande bedrift att hålla på så länge, och sedan debuten som släpptes 1990 har det blivit tio album om man räknar detta nya alster som fått namnet Twisted Love. Det är ett album med ett hyfsat snyggt skivomslag och tio spår bland vilka bandet valt att gömma noll ballader som tydligen var något de valde på förhand enligt en intervju med sångare Spike som jag läste för några dagar sedan. Samme Spike sa för övrigt i den eller om det var en annan intervju att han inte brydde sig om mindre positiva recensioner eftersom de recensenterna inte förstod grejen – det är typiskt folk av idag att blunda för allt som inte överensstämmer med deras verklighet.

Nog om vad jag läst i Quireboys-intervjuer nu. Deras tionde album är en bluesrockig historia med hygglig energi och driv ofta med ganska tydligt medryckande refränger och så vidare. Spike har en för genren ganska typisk röst och stilistiskt lär den som hört bandet förr känna igen dem, vilket jag misstänker är meningen när de gör musik. Modern produktion, och ganska distinkt ljudbild från ett band som gör ungefär vad som kan förväntas av dem – inga överraskningar. Bandets fans kommer definitivt anse att detta album är en utomordentlig höjdare, men de gillar ju inte överraskningar på samma sätt som jag.

Jag antar att den gode Spike får överse med vad jag säger för jag kan inte tillskriva mig en plats i bandets fanatikerklubb, albumet är bra men så värst speciellt är det inte. De bjuder på schyssta låtar med hyfsad energi som man gärna kan lyssna på både en och två gånger men när man analyserar allt är det svårt att överse med nio tidigare album och en hel massa andra liknande band som redan gjort samma sak tidigare. Men för den som gillar enklare hård rockmusik som är förutsägbar och utan krusiduller kommer med största sannolikhet fina detta album minst lika bra som alla andra nästan identiska album som redan finns i deras skivsamling.

Första och sista spåret är väl de som tilltalar mest på detta album som jag utan att tveka rekommenderar till bandets fans – annars har jag svårt att se att detta album kommer att göra något större avtryck i musikhistorien. Ett bra album i linje med vad man kan förvänta sig men utan överraskningar och nytänkande är det också ett album man snabbt tröttnar på. The Quireboys levererar mer eller mindre precis vad man kan förvänta sig.

HHHHHHH