Mortiis
The Great Deceiver

Norska Mortiis är tillbaka med ett nytt album, det nionde för bandet som på senare år tycks ha utvecklat ett visst förakt för musikindustrin. Senaste albumet Perfect Defect skänktes bort som gratis nedladdning och nu några år senare är det dags för ett nytt alster – som dock inte ges bort gratis till fansen. Det sägs vara ett album som kommit ur frontmannens (med samma namn som bandet) resa genom de mörkaste platserna och tillbaka, ett album han säger sig bara ha velat lägga bakom sig. Det mest utarbetade men också mest ärliga album Mortiis släppt till dags dato sägs det.

Elektroniskt mörkt, lite cyberhårdrockpunkigt kanske man kan beskriva det som. Ganska lättillgängliga låtar med driv och relativt medryckande refränger, inte så mycket konstigheter. Inte speciellt tungt, inte heller jättevarierat men snyggt producerat och välgjort. Ganska långt album med en speltid på närmare timmen, det är kanske lite väl tilltaget eftersom albumet känns ganska långt.

Helt okej album, hyfsat underhållande att lyssna på. Ett album som man kan lyssna på, ett som man till och med kan tycka om att lyssna på – dock är det inte ett fantastiskt album, eller ett som verkligen griper tag i mig som lyssnare. Jag tycker att Mortiis gör en bra insats men att albumet knappast kommer att skriva in sig i musikhistorien som något av de mer fantastiska albumen som skapats. Det fungerar att lyssna på men det känns som ett album man gärna lyssnar på men som man sedan glömmer samtidigt som man stöter på nästa album av liknande eller bättre kaliber.

Fans av Mortiis kanske ska titta närmare på det, det kan säkert tilltala vissa och jag tror inte att så många kommer att ogilla albumet eftersom det är bra gjort och av en stil som de flesta kan acceptera. Mortiis skapar helt enkelt ett ganska bra album men det är svårt att bli alltför upphetsad över det eftersom de där starkaste hitlåtarna saknas.

HHHHHHH