Meadows End
Sojourn

En vistelse vid ängarnas slut, det är vad som erbjuds när svenska bandet Meadows End erbjuder oss sitt tredje album. Bland grässtråna fann de låtar som de skapat och släppt på diverse demos mellan 1999 och 2006, låtar de tyckte var för bra för att bara fall i glömska bland de grönskande grässtråna på ängarna. De har omarrangerat och spelat in nya versioner av dessa låtar, det blev Sojourn som släpptes i slutet av februari. Låtarna har dock dykt upp på Youtube lite allteftersom så ni som tillhör den underjordiska grupp som följt bandet så kanske redan hört låtarna.

Det är melodöds det handlar om, lite av göteborgsskolan men kanske lite mer tempovarierat, ofta i lägre tempo än många av banden i göteborgsdödskategorin. De använder också keyboards i lite större utsträckning än mycket liknande band, dessutom är det nog lite mer melodiöst än många av deras likar. Snyggt producerat, bra vrålat, överlag en väldigt kompetent inspelning kan jag tycka – det känns nästan lite märkligt att de inte har ett skivbolag att marknadsföra dem då detta album kan tillhöra de snyggast producerade dödsmetallalbumen jag hört. Dessutom är albumet varierat och trots den långa speltiden på över en timme känns det inte som att man lyssnar på ett överdrivet långt album, det är bra gjort och då speciellt med tanke på vilken genre det handlar om.

Ett riktigt bra album tycker jag att detta kan beskrivas som, välgjort, intressant, dramatiskt, djupt, spännande, episkt, och en hel del andra superlativer om man så önskar. Det är helt enkelt ett väldigt kvalitativt album med riktigt bra låtar, sköna melodier, grymt bra dynamik mellan det mörka extremmetalliska och det melodiösa och fina. Riktigt bra helt enkelt. Kanske att dödsmetallpuristerna tycker att det är lite löjligt och vekt med alla dessa melodiösa inslag men vem fan bryr sig om vad de tycker? Inte jag i alla fall. Jag tycker att det är ett album väl värt att titta närmare på, väl värt att spendera någon timme på att lyssna igenom och jag tror inte att många som lyssnar kommer att känna att det var bortkastad tid.

Ett rekommenderat album med enbart vassa spår, jag kan inte se några direkta svagheter – inte ens den långa speltiden känns problematisk. Dock står väl inget spår ut som extra lysande men alla spår på albumet är tillräckligt bra för att stå sig väldigt starka på sina egna ben och det gör Sojourn till ett riktigt kul album som är väl värt att titta närmare på. Det kanske är dags för Meadows End att bryta sig upp från underjorden och få betydligt mer uppmärksamhet eftersom detta definitivt är tillräckligt bra för att förtjäna stor uppmärksamhet.

HHHHHHH