Long Distance Calling
Trips

Tyskar som ringer lång distans, och de gör det för femte gången i sin karriär. En karriär som började med albumet Satellite Bay 2007 och nu gör de lite resor, resor genom tiden. Musik är tidsresor och tyska Long Distance Calling är frekventa resenärer, pionjärer som gärna krossar gränser och bygger soniska broar – sägs det. Personlingen hyllade jag deras senaste album The Flood Inside så onekligen borde jag ha en del förväntningar inför detta nya fina album. Dock har vissa saker förändrats sedan dess, sångaren finns inte kvar i uppställningen och albumets sång sköts av Petter Carlsen, dessutom har bandet bytt skivbolag till InsideOut.

Musikaliskt är det inte direkt förutsägbart, bandet tar vägar man inte alltid förväntar sig och de låter som allt och som inget – de låter som Long Distance Calling kanske man kan säga. Det är tydligt fokus på det instrumentala och sången tar inte så stor plats, väldigt melodiöst och varierat. Lätt att ta till sig men samtidigt komplext nog för att vara intressant under lång tid. Progressivt kan man nog påstå att det är, annorlunda från det föregående albumet men samtidigt lätt att känna igen som Long Distance Calling, ett band som vägrar stagnera kanske man kan säga.

Riktigt bra album, intressanta infallsvinklar och bra känsla. Sånginsatsen är riktigt vass och allt annat man kan definiera är också riktigt vasst. Ett imponerande album tycker jag nog att man kan beskriva det som, tummen upp för det. De säger att vi alla har våra tidsmaskiner, de som tar oss bakåt i tiden är minnen och det som tar oss framåt är drömmar – så nu vet ni. Vad mer ska jag säga? Det är ett album jag kan rekommendera, det är riktigt bra.

Albumet har nio spår och de är alla riktigt bra, från inledning till avslutning och jag har definitivt inget att invända mot när det gäller detta finfina album. Ett finfint album jag varmt kan rekommendera till alla som uppskattar bra musik och musik som inte fortsätter i samma upptrampade spår som de flesta album idag tycks välja att gå i. Trips är helt enkelt ett riktigt bra album, väl värt att investera några kronor i.

HHHHHHH