Edu Falaschi
Moonlight

Brasilianske Edu Falaschi har hållit på en stund, 25 år närmare bestämd och det firar han genom att släppa sitt första soloalster. För er som inte känner till herr Edu kan jag säga att han hörts i Angra och numer i Almah och detta album består av nio låtar från dessa två band i nya arrangemang, i mer klassisk stil kan man väl säga. Snyggt skivomslag, det ser väldigt spännande ut tycker jag nog att man kan konstatera. En annan sak man kan konstatera efter att ha kikat lite på videon till inledande spåret Nova Era är att metal-representanter sällan kan beskyllas för att ha stilkänsla – spåret i sig har dock stil och de övriga musikerna.

Musikaliskt är det lugna låtar, inget i stil med metal eller rock här inte utan mer åt det klassiska hållet, mycket piano och stråkar. Elegant på många sätt, snyggt producerat och en hyfsad sånginsats. Edu gör väl inte direkt bort sig i denna genre om jag säger så, metal-fanatikern kanske dock anser att det blir lite väl segt och sömnig då albumet inte direkt kan beskyllas för någon nämnvärd variation – låtarna känns ganska like rakt igenom, bortsett kanske från inledande Nova Era. Nästan 40 minuters speltid på de nio spåren, jag tycker nog att det blir i längsta laget men generellt är det en väldigt bra produktion så man ska väl inte klaga på genomförandet.

När det gäller slutresultatet har jag dock en hel del invändningar, det är ett för sömnigt album – det har egentligen väldigt lite som griper tag i mig som lyssnare och jag sitter mer och undrar om de 25 åren kanske tagit ut sin rätt på den gode Edu, ser han inte lite trött ut på videospåret? Både trött och taskigt svidad, men spåret i sig är riktigt bra så man kan konstatera att albumet inleds alldeles lysande och sedan dör mitt intresse allteftersom minuterna tickar förbi och inget nytt och intressant dyker upp. Jag har dock spekulerat i om det kanske bara är så att första spåret känns riktigt bra för att det inleder albumet och man inte hinner tröttna på ett album på första spåret. Nej, han hade kunnat fira 25 år som artist på ett snyggare sätt tycker jag, det hade behövts något mer lite mer driv för att man verkligen ska orka bry sig. Ibland när jag lyssnar får jag nästan känslan av att det var inte bara det där influensavaccinet som kan orsaka Narkolepsi, detta album kan också ha den potentialen.

Nova Era är riktigt vasst, utförande är av bästa klass men albumet som helhet når inte riktigt fram och jag tröttna redan innan jag når halvvägs. Edu må vara en kompetent sångare och duktig musiker men här når han inte fram och jag måste säga att han summerar sina 25 år som musiker på ett ganska tråkigt sätt. Kanske att fans av Angra och/eller Almah kommer att fina dessa låtar mer intressanta än jag gjort men jag har svårt att se hur de skulle kunna göra det.

HHHHHHH