Buffalo Crows
Bovonic Empire

När vi talar om hybridvarelser så måste bara Buffelkråkan tillhöra en av de mer märkliga varianterna, en märklig befjädrad buffelkropp med fyra ben och vingar och ett kråkansikte med horn och förstås den svarta näbben. Det är ingenting man gärna möter i det Bovoniska imperiet. Denna märkliga hybridvarelse har också givit namn till munspelande stonerrockande bandet Buffalo Crows från Australien som nu ger ut sitt tredje album som kallas Bovonic Empire.

Stonner rock möter syndstatsrock och lite gatupunk, med distinkt distade gitarrer och väldigt mycket munspel – ungefär så kan detta band beskrivas. Inga skönsjungande vokala insatser utan snarare sådant man kan förvänta sig från sångare i Stoner-rock-genren, gästsångare skapar dock lite variation på den fronten. Bandet kanske inte direkt kan beskrivas som speciellt unika stilistiskt, det är inte direkt så att de döljer varifrån de hämtar inspiration och det hörs ganska tydligt också på låtarna som bjuder på en ganska bra variation, hela tiden med en rå och robust ljudbild och jag tycker faktiskt inte albumet känns som att det är nästan en timme långt när jag lyssnar på det – det är väldigt positivt.

Tack också för att det inte är en massa tråkigt kråkkraxande på albumet, men är det då bra? Jodå det tycker jag även om jag måste dra ner lite på betyget på grund av vissa saker som jag inte är överförtjust i, men trots att det kanske inte är ett album som alltid sticker ut så är det kul att lyssna på – jag gillade det inte speciellt mycket till en början men jag tycker att det är ett album som växer fram efterhand man spelar det ett antal gånger och nu efter ett dussin eller så snurrningar i stereon får jag ändå lyfta på hatten och konstatera att de gör ett bra album.

Kanske dock inte ett som sticker ut i den stora massan av album som kommer nuförtiden och man ska vara ordentligt inne på just den här musiken för att verkligen vilja sätta sina tänder i Australiensarnas skapelse. Jag måste erkänna att Stonerrock väldigt sällan tilltalar mig och sydstatsrock än mindre ofta så de kanske har fått jobba lite i motvind från start när de sökt tilltala denna kritiker. Som sagt, kanske inte något som kommer att välta musikvärlden över ända men definitivt ett album som ger nästan en timmes schysst musikunderhållning och det kanske trots allt är allt man behöver.

HHHHHHH