Black Explosion
Atomic Zod War

Ett urflippat toppalbum med ett inslag av mörk evighet, det är vad som skrivs i pressreleasen om Black Explosions tredje album Atomic Zod War. Det sägs vara ett album som arrangerats och spelats in under tiden bandet var strandat på Jorden under deras turné genom universum. Istället för att slösa tid på att invänta reparationerna av deras skepp beslöt de sig för att inträda i SGV-studion och spela in ett nytt album – ett album fullt av retro-/rymdrock med spännande syrefattiga rymdlandskap. Det sägs vara bandets mognaste inspelning hittills som också beskrivs som en utomordentlig hyllning till hjältar som Hawkwind och MC5.

Retrorock är en bra beskrivning, det låter som något inspelat på sextiotalet med allt vad det innebär. Hade jag inte vetat att det var inspelat nyligen hade jag trott det var något uppgrävt sextiotalsmaterial, inte ens ljudet känns speciellt modernt – kanske modernare än sextiotalet, men inte mycket. Faktum är att det hela känns inspelat på en fikarast eller något sådant, och jag har svårt att se att det ligger speciellt mycket arbete bakom – givetvis ligger det säkert mycket jobb och tanke bakom och de uppnår säkert vad de förutsatt sig att göra. Hawkwind är väl en ganska bra liknelse men likaså Led Zeppelin och andra liknande band, inte direkt unikt kan jag tycka.

Sju spår utgör detta album, det första är väldigt långt med en speltid på över tio minuter och utgör säkert drygt tjugo procent av speltiden. Hyggligt varierat över dessa spår och de bjuder även på ett hyggligt djup i sitt material. Dock tycker jag att ljudet många gånger skär i öronen, nästan så att det gör ont att lyssna på det. Låtmaterialet känns lite tamt och idéfattigt, du skall vara nostalgiromantiker för att finna detta album tilltalande. Som en stor fan av sci-fi borde jag gilla detta rymdinspirerade band men det gör jag inte – det finns finfina förlåtande drag men det känns hopplöst utdaterat och man måste leva under devisen att det var bättre förr för att uppskatta albumet som helhet och som vän av ordning kan jag inte ljuga och påstå att det var bättre förr för det var det inte.

Men visst, jag gillar retro och en del gamla prylar men musiken från denna era var inte bra, jag har flera av Zeppelins album och även Hawkwinds men kan lätt konstatera att jag inte gillar mycket av det och detsamma gäller flera andra hyllade album från den eran – musiken är betydligt bättre idag. Jag kan dock förstå att man tilltalas av detta, speciellt om man är en gammal uv som kan använda det för att drömma sig tillbaka till sin barndom och de enda som faktiskt var bättre förr: att man var yngre och för det mesta vid bättre vigör; och det kanske är tillräckligt för många men inte för en kritiker som mig.

HHHHHHH