Atlantis Chronicles
Barton's Odyssey

Krönikor från Atlantis är vad vi fått här, det är den andra delen i dessa krönikor och den kallas Bartons odyssé vilket är en resa i havet. Snyggt förpackad odyssé dessutom, skriven av en fransk kvintett som gillar det dödsmetalliska här i världen. Med tanke på det mycket stiliga omslaget kändes det väldigt spännande att ta reda på vad den gode Otis hade i görningarna, spännande kan det se ut som.

Det börjar med en talad röst och denna röst återkommer vid några tillfällen på albumet, musiken är teknisk dödsmetall med ganska snygga melodier. Vrålsången kändes lite som en besvikelse efter ett snyggt inledande spår men man vänjer sig lite vid det och det känns ganska okej i slutändan även om bättre vrålad sång hade varit att föredra. Albumet känns lite som en saga, en krönika som är ganska snyggt berättad och även hade den adderade fördelen att berättarrösten är ganska intressant men till det kan man kanske addera att manuset för berättaren ibland är lite skum – kanske är det franskheten som gör det?

Kul album generellt, ganska varierat och snyggt gjord och jag skulle vilja säga att det finns en hel del att tycka om med detta album. Det är ett trevligt album på alla sätt, snyggt skivomslag och snyggt gjort album. Dock ingen riktig höjdare då jag tycker att sången kunde ha gjorts bättre och det finns lite andra mindre brister så som bristen på en riktigt egen stil och så vidare. Jag skulle vilja påstå att det finns stor potential i detta band och detta album visar glimtar av det men precis som det album om Atlantis legender som jag recenserade för några dagar sedan når det inte riktigt upp till den potential som finns i idén.

Bra låtar överlag tycker jag men kanske ingen som riktigt sticker ut och på det hela taget är det svårt att tycka att detta är något annat än ett ganska ordinärt album. Bäst är nog själva konceptet och omslaget, albumet som helhet når inte riktigt hela vägen fram.

HHHHHHH