Arcade Messiah
III

John Bassett är en flitig herre, under epitetet Arcade Messiah har han nu släppt tre album på lika många år. Detta, det tredje har fått den finurliga titeln III och det har också begåvats med ett riktigt spännande skivomslag som är ungefär lika intrikat och spännande som musiken på albumet. Med tanke på hur spännande de två tidigare Arcade Messiah-albumen varit kan jag inte annat än ha vissa förväntningar på detta rykande färska alster och när Bassett själv är spänd att få visa vad han skapat blir det ju inte desto mindre spännande.

Musikaliskt kan man sätta många etiketter på det, sludge, post rock, progressive, doom och stoner – kanske till och med någon annan. Jag vill kalla det instrumetal rockmusik med många spännande infallsvinklar och melodier. Riktigt vass produktion och stor variation, mycket bra driv och energi. Ni som hört Arcade Messiah tidigare kommer att känna igen er, men så enkelt är det inte för att samtidigt som många element känns igen så får vi ett nytt fräscht perspektiv på hur Arcade Messiah kan låta. Och när det gäller instrumentala rockartister, -band är det svårt att se att det finns många som slår Arcade Messiah på fingrarna och III är nog kanske det bästa vi hittills hört från detta namn.

Det är till och med sansat när det gäller speltid, de sex spåren tar dig bara 42 minuter att spela igenom och när du gjort det vill du gärna spela dem en gång till. Det är riktigt vasst och imponerande. Jag kan inte se att detta album har några direkta brister, John Bassetts nya skapelse har inga svagheter som jag kan se. Det är bara riktigt bra och jag rekommenderar att du tar dig en närmare titt på detta finfina album, det är värt varenda sekund.

Jag har suttit och försökt komma på en vass slutkläm för denna recension, men det är inte helt enkelt. Ibland är det bara väldigt svårt att skriva om något som helt enkelt bara är riktigt bra, därför avslutar jag bara med att påstå att om ni är musik-fans så kommer ni uppskatta detta album – det är så enkelt.

HHHHHHH