Andromeda Zoo
s/t

Andromeda Zoo, kanske inte det första stället man föreställer sig att besöka för att titta på inburade djur, det blir en lite väl lång resa. Andromeda Zoo är också ett tyskt hårdrockband som i och med detta självbetitlade album bjuder oss på sitt debutalster. Ett alster som har deras ansikten på framsidan, något som gör det klart att det handlar om en trio. En trio som tycks inspireras av klassisk hårdrock, synd bara att de inte inspirerades av snygga omslag – men man kan ju inte få allt här i världen.

Klassisk hårdrock, det är vad det handlar om musikaliskt. Rakt på sak, enkelt och utan krusiduller. Det är ett band som bygger sin musik på mycket energi och klämkäcka refränger, något som förstås gör albumet väldigt enkelt att ta in. Igenkänningsfaktorn gör förstås också att det bör kunna tilltala ganska stora grupper av musikfans, dock kanske vissa skräms av bristen på nytänkande för i det avseendet finns inte mycket att rapportera rörande denna trio. Plus dock för att de gör ett kort och koncist album med sju spår och trettiotre minuter musik.

Schysst album, bra låtar och skön energi med schysst sångare och så vidare. Fans av klassisk rockmusik kommer säkerligen uppskatta detta album, det är ett underhållande album. Kanske inget revolutionerande fantastiskt, vi har hört det förr kan man väl påstå. Förutom bristen på nytänkande finns det väl inget direkt negativt med detta album, jag skulle till och med påstå att det finns ett par potenta hitspår på detta album. En stark debut, helt klart.

På tal om hits, inledande Starlight är riktigt bra och sätter an en riktigt intressant ton som de sedan bygger vidare på. Tredje spåret Blood From a Stone är en annan med hitpotential, riktigt vasst spår det också – hela albumet är som sagt underhållande och för den som gillar lite enklare hårdrock, en schysst debut och ett kul album.

HHHHHHH