Wucan
Sow the Wind

Bandet Wucan härstammar från tyska Dresden och de släpper nu ett album som fått namnet Sow the Wind som tycks vara bandets första album. Ett album som onekligen inte fått det snyggaste skivomslag jag någonsin sett. De tycks vara en kvartett med kvinnlig sångare och deras musik beskrivs på diverse olika sätt men retrorock och sådant tycks vara vanligt förekommande bland skribenter, sjuttiotalet nämns flitigt och det kan ju vara skoj, bara de inte fastnar i något ständigt kopierande.

Det startar med bra driv och energi, med en drivande flöjtmelodi. Jag tror att man ganska lätt drar paralleller till ett band kallat Jethro Tull, hippierock kanske ändå faktiskt passar bättre än retrorock för att kategorisera detta. Det känns lite ”flower power” och sådär, klassisk stil men ändå modern ljudbild som gör att det inte känns daterat. Ganska bra variation över en låtlista som är åtta spår lång där det avslutande är väldigt långt. Lite progressivt, lite psykedeliskt och lite allt möjligt, inte så värst våldsamt och tungt, sångerskan får jag väl säga är sådär, hon låter okej men knappast fantastiskt. Speltiden är väl sammanhållen och albumet känns väl komponerat och väl utarbetat.

Inledande Father Storm tar oss verkligen direkt in i bandets stormande musik. Dock tröttnar jag ganska fort och efterföljande spår underhåller väl inte sådär jättemycket, det är bra spår men inget som jag fastnar för. Avslutande spåret är en annan sak, det är ett långt äventyr framfört med sång på tyska – riktigt bra. Överlag tycker jag att man kan beskriva detta som ett bra album, det har bra driv och energi och även om bara två spår går riktigt hem hos mig kan jag inte säga alltför mycket negativt om bandets musik. Jag kan varmt rekommendera det till alla er med lite hippietendenser och förkärlek för flöjtberikad rock/hårdrock – det är ett underhållande album i stort men samtidigt känns det som att det finns mer potential i bandets musik än vad de lyckas leverera på detta album.

Bäst är avslutande Wandersmann som är ett utmärkt långt epos som framförs på tyska, tänk om bandet hade hållit denna kvalité genomgående. Också inledande Father Storm känns värd att nämna då det är en alldeles utmärkt inledning och ett riktigt medryckande album. De uppnår helt enkelt sin högsta kvalité i två av de sex spåren som utgör detta album, ett album som kan vara värt att undersöka då det kan beskrivas som väldigt underhållande – åtminstone i delar.

HHHHHHH