White Sparrows
Sound Der Generation

Vita sparvar som bjuder på generations ljud, ett tyskt band med engelskt namn trots att de sjunger på tyska.  De beskrivs som punkrock med en dos rock’n’roll – det låter onekligen inte så tokigt kan man tycka. Det är annars ett band jag inte hittar så mycket information om men kan konstatera att detta är deras första album och att de gjort en EP innan denna.

Musikaliskt tycker jag att det påminner en del om vissa tyska band såsom till exempel Unherz som vi recenserat ett flertal gånger på Hallowed, det är enkel punkig rockmusik som går rakt på sak. Det sjungs på tyska, medryckande refränger och lättillgänglig musik på ett album som inte har sådär våldsamt lång speltid och som bjuder på ungefär förväntad variation. Faktum är att det mesta kan beskrivas som att det är förväntat. Modern punkrockproduktion, lättillgängliga och enkla låtar med en del driv och energi.

Låtarna är bra, de är lätta att ta till sig och att tycka om. Jag gillar albumet även om jag tycker att det kan tendera till att bli lite tjatigt och att man kanske kan tröttna på det en del efter ett tag. Jag skulle kunna önska mig ett lite större djup i låtarna, man kan dem alldeles för fort och den där fina känslan man får inledningsvis dör av en del när man lyssnar några gånger till på albumet. Jag har svårt att se att man ska ogilla albumet men däremot kan man nog tycka att det är ganska intetsägande eftersom den tilltalande känslan man får inledningsvis ganska fort förbyts i en som drar åt likgiltigheten.

White Sparrows debutalbum är bra, inget snack om det men man kanske inte bör spela det alltför många gånger eftersom det är lätt att tröttna på. Titelspåret, det inledande spåret och som ett virus är de spår som kanske står ut lite inledningsvis men ju mer man lyssnar desto mer flyter det ihop till en soppa. Det är ett album som är väldigt bra, men bara om man intar det i små doser.

HHHHHHH