White Limo
Magic Formula

Den vita limon har kört ner i kaninhålet och den har dragit med sig en magisk formel på vägen ut. En EP från detta band vars debutalbum fick bra betyg av oss på Hallowed. En kvartett av oväntat kompetenta musiker, oslipade diamanter och Mölndals stolthet – det låter onekligen som ett recept för succé. Eller? De har citerat väldigt kompetenta recensenter som Hallowed i pressutskicket, det torde vara en trovärdig källa för att konstatera att vi har med ett kompetent band att göra.

Den magiska formeln tycks vara mer eller mindre samma som tidigare, lite snyggt skitig rockproduktion med bra driv och en ljudbild målad i grova penseldrag men med utrymmer för lite finare detaljer målat med en lite finare pensel. Om man jämför den ganska raka klassiska rockmusiken bandet visade upp på första albumet kan man konstatera att det känns som att bandet har en lite mer putsad ljudbild, kan beskrivas som en utveckling av vad vi fick senast. Som att bandet har lärt av debuten och utvecklats en aning, snyggt producerat men man kanske kan ha vissa invändningar gällande variationen över de fem spåren och knappa tjugo minuters speltid.

Lite åt arenarockhållet men också med lite dragning åt det enklare hållet, snyggt, bra driv, bra sång och man kan väl säga lite annat positivt om EPn om man så skulle önska. Det känns som att deras magiska formel fungerar ganska bra, det finns fem spår att uppskatta här. Alla spår är av god kvalité och man kan inte låta bli att dra lite på smilbanden när man avnjuter denna magiska formel, jag tycker att de träffar väldigt rätt med sin musik. Det är bekant men ändå känns det ganska fräscht och intressant, definitivt en EP väl värd att titta lite närmare på för den som gillar sin lite mer storslagna rockmusik.

Som jag redan varit inne på är alla spår på denna EP bra men det första och det avslutande är kanske lite vassare, lite mer minnesvärda. Så, för alla er som gillar er lite mer nostalgiska rock och lite mer underhållande rock kan jag konstatera att detta är ett väldigt trevligt album som är väl värt att titta närmare på. Lite delar kaninhålsstoft, lite arenarock, en bra sångare, häll ihop allt och blanda i en glasskål och du får en magisk formel, som kanske är en fin framgångsformel.

HHHHHHH