Veld
Daemonic: The Art of Dantalian

Veld är ett band från Vitryssland, en urkraft som spelar teknisk och furiös dödsmetall sägs de kunna erbjuda den som önskar lyssna. De liknas vid polacker inom dödsgenren och de sägs vara dödliga i sitt framförande och så vidare, det låter ju förstås bra för den som förespråkar det dödliga i samhället – den som gillar våld och blod. Men ni som vill ha denna tekniska, blodiga, dödliga samling låtar måste skynda er då det bara kommer i strikt begränsad upplaga om 300 kopior.

Musikaliskt är det vad som sägs i pressinformationen, det är hårt och det är tungt, argt och brutalt. Sången är mestadels vrålande, typisk för genren i stil men där finns inslag av kvinnosång också i en av låtarna men det är inte mycket variation om jag ska vara ärlig. Ganska genretypiskt är det också och jag skulle vilja säga att jag saknar lite variation och lite djup i vad som har att erbjudas men den som inte efterlyser nytänkande och gillar genren kanske inte gör det. Med 49 minuter är det dock också ett ganska långt album och med bristen av variation kan det kännas något långrandigt måste jag säga.

Inte sådär våldsamt bra, det är väl okej för ett tekniskt dödsmetallalbum men okej för en genre som inte har något större allmänintresse kanske inte heller är helt okej i form av ett mittbetyg eller bättre. Det blir ganska stereotypiskt och förutsägbart mest hela tiden och jag tycker aldrig att det lyfter, det står lite och stampar på samma punkt och blir mest tråkigt i längden. Har inte hört något Veld gjort tidigare och detta känns knappast som ett skäl att stifta någon djupare bekantskap med bandet.

För den som gillar genren tror jag inte att det finns så mycket att anmärka på, kanske att det är lite tråkigt och fantasilöst men det är trots allt hyfsat välgjort och producerat utan att på något sätt glänsa. Inga favoritspår kan jag finna på detta album och dessutom har jag svårt att hålla intresset uppe hela vägen till albumet är slut – det är ganska tråkigt, jag kan inte riktigt se poängen med att göra musik som låter ungefär som allt annat som gjorts i genren. Det kanske inte blir soporna för Veld men det blir definitivt inte skivhyllan.

HHHHHHH