Timecop1983
Reflections

Tidspolis, ja kanske det. Det ser mer ut som nostalgikramare om man ska se till omslaget som nästan tycks hämtat från 1983. Det talas om Dreamwave som skall vara ett hopkok av åttiotalsnostalgi, retrosyntpop och en massa audiell kärlek – ungefär som omslaget tycks indikera med andra ord. Det sägs att de som lever i en åttiotalsnostalgi bör uppskatta detta. En tid som gav oss kreditkort, mobiltelefonen, en massa ekonomiska bubblor och diverse annat, en tid som skapade de ekonomiska problem som skakade världen 2008 och som vi fortfarande ser konsekvenserna av. En stor del av det som är dåligt med vår tid uppstod, eller fick tidigt genomslag under åttiotalet, även jag uppstod faktiskt det årtiondet.

Det är syntpop, i bästa åttiotalasanda vi får här, spår som andas nostalgi men med lite mer modern ljudbild. Den som har svårt att gå vidare kommer säkert att ta till sig detta medryckande album som erbjuder ett klämkäckt soundtrack till axelvaddar, fluffiga frisyrer och diskodans. Det är nog svårt att inte dra lite på smilbanden när man lyssnar på detta då det drar en till minnes en tid då allt var möjligt, då konsekvenser inte existerade då egot växte obehindrat. Snyggt producerat är det och sånginsatserna är genomgående av god kvalité – vad man kan anmärka på är dock kvalitén i skapandeprocessen för det är inte direkt så att man får en känsla av att man lyssnar på något nytt, det låter som det gjorde då och hade lika gärna kunnat vara en del av något från den tiden.

Det är bra musik och i sina bästa stunder är det grymt bra. Men det är också slött, att bara kopiera gammal musik rakt av känns inte direkt kreativt i min värld. Albumet är också alldeles för långt och för mycket av det går på tomgång. Det blixtrar till några gånger och då är det riktigt grymt (jag gillar musik som denna) men det är för sällan det händer och albumet som helhet känns trött, daterat och fantasilöst. Syntpop eller Dreamwave som de kallade det i pressinfon kan definitivt vara riktigt bra och fräscht, jag har fått några spännande album till mig under Halloweds livslängd men detta är bara riktigt bra i delar och det är definitivt inte fräscht - snarare dammigt och av bristande intressevärde.

Nej, det blir tillbaka till ritbordet för tidspolisen från 1983, nostalgirock kanske går hem i en stor målgrupp men det är inte frågan om det – kvalitén är bristande och nyhetsvärdet är helt frånvarande. Jag orkar inte räkna upp någon favorit på albumet för jag har inte orkat kolla displayen vilka låtar som varit bra men det finns ett par, tre riktigt underhållande låtar trots att albumet som helhet känns ungefär lika spännande som ett avsnitt av antikrundan.

HHHHHHH