Slug Lord
Transmutation

Finska Slug Lord släpper sitt andra album som de kallar Transmutations, ett album som har ett iögonfallande omslag – åtminstone om vi ska tro skivbolaget. Det är också ett album som påvisar tidlös Sludge kombinerad med doom metal samt innehåller fem överlånga sludge-doom-hymner som borde tilltala alla fans av den genren. Det låter onekligen som att trion slår huvudet på spiken när det gäller försäljningsargument, dock ska ni veta att det väldigt ofta är så att försäljningsargumenten och verkligheten säger två olika saker. När det gäller fallet Slug Lord tycker jag nog att vi blir lite vilseledda av pressinformationen, samtidigt är det väl kanske så att det handlar om att sälja till varje pris, stora hemelektronikkedjor ljuger ju konstant i TV-reklam så kanske är allt tillåtet när man vi sälja sina produkter.

Doom metal eller sludge som undergenren kallas är bandets musik, långsamt släpande tungmetall med långsamma släpande riff. Sången är kraxande och lågmäld, ungefär som genren i allmänhet kan beskrivas. Inget direkt dramatiskt eller nyskapande utan det låter ganska mycket som band i genren oftast gör och jag har svårt att se att Slug Lord har några direkt urskiljande drag. Okej produktion, ljudbilden känns tung men samtidigt ganska lågmäld. Låtarna är långa, två är över tio minuter långa och trots att albumet bara har fem spår är det nästan femtio minuter långt och utan variation så känns det faktiskt ganska långt detta album.

Jag har aldrig förstått storheten i monotonin och denna genre är väldigt byggd kring just monotoni och oftast blir det både monotont och tråkigt. Andra gånger bjuds vi dock på något väldigt trevligt, tyvärr är detta album inte ett av de mer lyckade utan bara ännu ett i en genre som allt som oftast känns väldigt tråkig och framförallt väldigt ospännande. Jag är inte speciellt imponerad, kanske att fans av genren känner sig mer tagna av detta album än vad jag är, faktum är att jag inte kan hjälpa att känna mig fullständigt ointresserad av detta album men också av vad Slug Lord har att erbjuda då deras musik inte på något sätt tilltalar någon del av mitt musikintresse.

Jag kan inte påstå att ag har något favoritspår, något som tilltalar mig mer än det andra, albumet känns mest som en jämngrå massa. Något som kanske passar en dag som denna, förhoppningsvis är dock inte denna trio lika lättstött eller störd som den där trion som igår gjorde en fransk karikatyrtidning och deras karikatyrer av muslimer mer kända och sedda än någonsin tidigare. Men för att avrunda Slug Lord så kan jag väl konstatera att jag inte har mycket till övers för detta album, det är riktigt tråkigt.

HHHHHHH