Rusty Pacemaker
Ruins

En rostig pacemaker släpper ett album som är mörkt, som går i ruinernas tecken med mörker och död ständigt närvarande. En död rovfågel pryder omslaget, som är ganska mörkt och grått – det set spännande ut kan jag tycka. Bakom namnet Rusty Pacemaker döljer sig annars en Österrikare, om jag ska tro vad jag läst, och han sköter det mesta på egen hand med bara hjälp av en trumslagare och en sångerska, han har också spelat in och producerat sitt material själv. Mixning och mastring har skötts av välbekante Markus Stock som vi känner sedan tidigare från många olika sammanhang.

Musikaliskt handlar det om gotisk rockmusik, mörkt och dystert är den genomgående känslan jag får när jag lyssnar på detta album. Musiken går i ganska lågt tempo med lågmäld framtoning, samspelet mellan Rusty och Lady K, som sångerskan kallas, är väldigt bra och skapar en stark dynamik. Annars är Rusty själv som står förr större delen av sången ganska stelbent och visar upp en ganska begränsad vokal förmåga under detta album. Trots det är albumet relativt varierat och de tio låtarna tar man sig igenom ganska enkelt. Bra produktion, den förmedlar den tänkta känslan hela vägen från start till mål. Ett välgjort album måste jag tillstå.

Ett bra album kan jag också konstatera att det är, tonen sätts verkligen med hur ruiner byggs och byggnader blir till ruiner. Det är väl genomfört på alla plan och ett album som är starkt på många sätt, dock finns det förstås saker att anmärka på. Jag saknar lite dynamik, för även om det är ganska varierat så känns albumet ganska statiskt – Lady K hade kunnat få lite mer utrymme för hon introducerar mycket mer dynamik. Herr Pacemakers sång blir också lite statiskt och därför tycker jag inte albumet lyfter så som det skulle kunna göra. Det saknas några små delar för att detta album ska nå hela vägen fram, men jag kan ändå konstatera att det är ett bra album.

Rusty gör ett schysst album med Ruins, kanske inte ett som skriver in sig i världshistoriens kulturella gren men visst kan man gärna spela den några gånger utan att bli besviken. Kanske att det skulle ha funnits några fler låtar med mer driv och energi, det blir lite för statiskt som helhet. Jag måste dock tillstå att jag verkligen gillar låtar som Ruins och framför allt Candlemess (inte Candlemass som ett flertal idiotrecensenter på internet skrivit) som är riktigt bra. På det hela taget är det ett schysst album som jag tror kan vara väl värt att titta närmare på för den som gillar genren.

HHHHHHH