John Moose
s/t

John Älg, det var ju ett sköj namn på ett band. Det är ett värmländskt band som innan skivsläpp lät sina lyssnare ta del av albumet i förväg genom en app som låste upp albumet när lyssnaren befann sig i en skog. Ett annorlunda och lite fyndigt sätt att släppa ett album, ett sätt som fått väldigt stort internationellt genomslag och har skrivits om i många publikationer runt om i världen. Hallowed är dock för coola för att bry sig om att skriva nyheter så vi gör vår notis här istället, och frågar oss om albumet lever upp till skogskänslan eller ej. Det är i alla fall en skog på framsidan på albumet som kommer i så-kallat digipakformat, vitt gillar vi på Hallowed så det kan vi se positivt på.

Namnet till trots är det en kvintett och inte ett soloprojekt och alla har sina rötter i skogarna vilket också är platsen dit huvudpersonen John styr sin färd på denna konceptuella skapelse. Musikaliskt snackas det gärna om en del svenska band, americana möter svensk melankoli tycks vara en genomgående klyscha hos de som skriver om bandet. Kanske är det sant. Det blir melankoliskt, djupt, dramatiskt, mörkt, ljust, spännande, intressant, ointressant, och en del andra fina inslag på en snyggt producerad känsloresa. Det är ganska frigjort, på gott och ont, ibland tycker jag att de tappar koncepten och låtarna tappar greppet om helheten och det blir lite jobbigt. Det är kanske inte ett album som kvalificerar bland de stilistiskt vanliga som vi på Hallowed skriver om men denna damp ner i brevlådan och den fick förstås också en genomkörare.

Första intrycket är att det är bra, det är dynamiskt och intressant. Mer ingående analyserande stjälper denna analys, inte helt men till en viss grad och jag känner att speciellt slutet av albumet kan bli lite trögt. Inledningen är riktigt vass och jag gillar alltid när album avslutar med något som anknyter till inledningen, det sluter cirkeln på ett snyggt sätt. Överlag gillar jag albumet, men det finns vissa svagheter som är svåra att överse, avlsutningen av Flower till exempel men det finns fler sådana inslag som inte riktigt bär upp idématerialet på ett sätt som passar min smak. Det finns dock mycket att gilla och mitt intryck av John Moose är ändå överlag gott och jag kan rekommendera att man tittar närmare på detta album, nu behöver du inte ens längre bege dig ut bland träden, du kan köpa den på skiva eller vad som nu passar dig.

Inte så långt och varierat, det är alltid positivt. Inget av spåren har väl helt seglat upp som en favorit men spår två, tre och fyra ligger nog närmast favoritskapet även om inget spår riktigt står ut och lyfter allt till en högre nivå. Det blir nog mest ett intressant koncept med bra låtar som aldrig helt tar avstamp och blir till vad man någonstans tror att det ska kunna bli – det är lite synd men man ska väl inte vara för hård, det är ändå en debut och det är en riktigt ambitiös sådan. Det finns fog för att tro att John Moose kan blir ett intressant inslag i den svenska faunan vad det lider, debuten är bra men lovar mer än den kan erbjuda.

HHHHHHH