Impellitteri
Venom

En man vid namn Chris har det konstiga efternamnet som blir detta bands bandnamn, ett band med ganska diger historia som sträcker sig så långt tillbaka som till åttiotalet. Chris benämns tydligen också av vissa som en av de riktigt vassa gitarristerna inom rockmusiken. De kallar sitt nya album för Venom och det inleds med titelspåret och pryds av ett hyfsat intressant skivomslag. Det tycks som att flera tycker om detta album dessutom, det har fått ganska goda recensioner så vitt jag har kunnat se och någon sa till och med att man måste var något av en idiot om man inte ser hur bra det är. Nåväl, vad ska vi då säga om Chris Impellitteri och Rob Rock med band och deras nya album?

Musikaliskt är det inte direkt överraskande, även om jag trodde att det skulle vara lite mer neoklassiskt med tanke på omslaget. Annars är det klassisk hårdrock med klassiska kraftackord (oftast tre till antalet) och typiska gitarrsolon, medryckande refränger och allt det där som brukar finnas i traditionell hårdrock. Inga överraskningar och flera av låtarna har stulit melodier och riff direkt från klassiska låtar som gjort avtryck i rockhistoriens förflutna. Det känns inte direkt som att vi får något vi inte hört förr, men det är rakt på sak utan konstigheter, inget långt album med 35 minuters speltid och inte heller speciellt mycket variation över de tio spåren.

Fantasilöst är det första jag tänker när jag lyssnar på detta album, nästa sak jag tänker är att det låter lite för välbekant för att vara ett nytt album från ett band jag aldrig hört förut. Sångaren Rob Rock låter lite väl mycket rockkliché för min smak precis som hela albumet, men till skillnad från vissa band som spelar ut klichékortet gör dessa herrar det inte speciellt bra och det hela blir mest bara tröttsamt att lyssna på, kanske är jag något av en idiot som inte ser storheten i musik som detta men samtidigt måste man ifrågasätta vad det är som är så bra med att göra musik som låter som allt annat i genren. Om ett albums existensberättigande fastställs av dess musikaliska kvalité och nyskapande så är det svårt att säga att detta album har något existensberättigande eftersom det är vare sig kvalitativt eller nyskapande.

Det är svårt att tänka på något direkt positivt kring Impellitteri och deras senaste album, ni som gillar standardiserad hårdrock enligt formatmallen kan säkert finna nöje i att lyssna på detta men jag tror att de flesta som önskar att ett nytt album faktiskt är ett nytt album snabbt kommer att inse att detta bara är en samling av stulna melodier och riff från tidigare rockalbum. Venom är en enorm musikalisk gäspning, en som definitivt hade varit minst lika bra ogjord.

HHHHHHH