Heathen Foray
Into Battle

Hedningar ger sin in i strid. En kvintett hedniska krigare från Graz i Österrike gömmer sig bakom epitetet Heathen Foray, de har en trio album i bagaget och ger sig alltså nu ut i strid med sitt fjärde. De har ett ganska snyggt, om än även ganska stereotypt, skivomslag med den flaggbärande krigaren. De bjuder på nio spår även om ett sägs vara dolt, kanske i ett hemligt gömsle på långskeppet, kanske i någon hemlig skattgömma någonstans. Frihet, lojalitet och vänskap sägs vara tematik man hör på Heathen Forays album, den gyllene gnistan man hittar inom de som slåss mot världens orättvisor och ödets nycker – det säger åtminstone pressutskicket.

Jag säger att vi känner igen stilistiken, bandets musik känns inspirerad av många andra band, power metal lite blandad med extremare metal som också inkluderar en stor dos folkmusik och falloskörer. Inte direkt musikaliskt unikt om jag säger så, snyggt producerat och väl framfört tycker jag dock att det är – ganska medryckande i stort. Klarsång varieras med vrålande och lite körer, ingenting revolutionerande på den fronten och detsamma gäller ljudlandskapet och produktionen som känns lyft från band som Ensiferum, Wolfchant, Eluveitie och så vidare. Klarsången tycker jag är kompetent och bra, vrålsången är okej men den sticker inte ut från liknande band om man säger så. Tematiken känns också igen, knappa femtio minuter om vi räknar in den akustiska avslutningen som sägs vara ett så kallat ”hidden track” och variationen över dessa femtio minuter känns igen från genren i stort.

Kanske inte det mest nyskapande eller nytänkande albumet jag hört, fans av genren kommer säkert tilltalas av detta album. Det är ändå ett skönt album med ganska bra driv och snygga låtar, bra känsla och jag kan väl inte se något direkt negativt i detta album även om det kanske inte får mig att stanna upp och lyssna – nackdelen är att jag har hört det förr och i en tid när det släpps miljarder album är det svårt att ta notis om sådant som inte verkligen sticker ut och det spelar ingen roll hur väl de producerar sitt album och så vidare för det saknas låtar som står ut. Den akustiska avslutningen är nog min höjdpunkt på albumet, ett album som har en riktigt snygg avslutning.

Vet inte riktigt vad mer man kan säga om detta album, det är ett schysst album men det är inget jag ser stå ut från mängden i en genre som precis som så många andra genrer redan är välpopulerad och ett till album när knappast noteras av många. Dock kan det vara värt för fans av genren att ta sig en närmare titt, vi andra med ett löst intresse lär knappast imponeras alltför mycket och i slutändan blir det bara ett ytterligare ett album. Det är ett ganska bra album men genren innehåller ett flertal album som är mycket bättre och varför inte bara nöja sig med dessa?

HHHHHHH