Harrow
Fallow Fields

Harrow, det skulle kunna vara hur man skriver hur det låter när asiater säger ”hello”. Det skulle också kunna vara ett kanadensiskt band i sludge-, post metal genren. Fallow Fields heter deras andra album som följer ett par år efter debuten, i övrigt är det svårt att säga så värst mycket om detta band mer än att de är kanadensiska eftersom det inte står speciellt mycket om dem i mailet jag fick från skivbolaget.

Bandet i sig bjuder på musik som är lite genreöverskridande, svartmetall, och folkmetall, kanske lite sludge eller post metal – det är svårt att hålla reda på alla dessa undergenrer i den väldigt breda metallgenren. Tempot är ofta ganska lågt, det är inte speciellt varierat utan låtarna byggs kring stämningar och målas i långa penseldrag. Det är ibland svart och argt, ibland atmosfäriskt och dramatiskt. Det är bara fyra spår på albumet men en speltid på över 40 minuter, ändå är det svårt att se någon skillnad mellan dessa spår, det är mer som ett enda långt spår som smälter ihop till en enhet.

Jag saknar variation, jag saknar driv – vad de har är massor av känsla men inte så mycket annat. Inledningsvis tyckte jag riktigt illa om detta album, men efter att ha spelat ett par gånger tyckte jag bättre om det. Men nu har känslan åter ändrats till att jag inte gillar albumet. Det är för segt, för tråkigt och saknar djup och variation. Musik som denna med långa släpande tongångar kan vara väldigt bra om de görs rätt men marginalerna är små och det behövs inte mycket för att det ska vara riktigt tråkigt, som detta album. Det ska dock sägas att produktion, ljudbild och för det mesta även sånginsatserna är bra – det är låtarna som inte håller måttet.

Fans av genren och bandets tidigare alster kan säkert uppskatta detta album, det är ett välgjort album på alla sätt men kanadensarna orkar inte riktigt bära upp sina musikaliska kvalitéer med sina låtskrivarkvalitéer. Det hade kunnat vara riktigt bra, riktigt intressant, riktigt spännande men de kan inte uppbringa låtmaterialet för att göra det. Ett sömnigt album är hur jag skulle beskriva Fallow Fields.

HHHHHHH