Ghost Iris
Anecdotes of Science & Soul

Vad ser egentligen spökirisarna? Kanske anekdoter av vetenskap och själ? Kanske något annat faller i blickfånget för detta danska band, kanske skivomslaget på debutalbumet har fångat denna kvartetts öga. Det snackas om teknikaliteter och rabblas bandnamn i pressutskicket som medföljer den danska kvartettens första album. Men vad ska vi då säga om denna första bekantskap med ett band som kallar sig själva Ghost Iris?

Att det är progressiv metalcore där det första man lägger märke till är just det aggressiva vokaliserandet men efter att man lyssnar mer och lite närmare kommer man notera syntarna, det komplexa djup som genomsyrar detta nya album. Jag uppskattar dramatiken, klarsång och vrålsång förekommer här och där på albumet. Det är ett väldigt dynamiskt album med komplexa inslag, de varierar komlexitet med tyngd och aggression, lite känslosamt och dramatiskt. Väldigt varierat album och med en speltid om 43 minuter på tio spår är det verkligen inte för långt utan lär trollbinda sina fanatiker under hela speltiden.

Det är ett bra producerat album med stor dynamik och ett musicerande som imponerar, denna danska kvartett är definitivt både talangfull och fantasifull. Nu ska det väl sägas att jag inte är överdrivet bevandrad i denna genre, metalcore är nog en av de genrer jag inte riktigt kommit in i speciellt mycket, men jag kan konstatera att det låter väldigt intressant och ganska unikt dessutom. Jag gillar melodierna och variationen, djupet och så vidare, det är inte så ofta jag fastnar för metalcorealbum men detta är definitivt ett av de bästa albumen jag hört i denna genre, att blanda progressivitet med metalcore var ett riktigt bra val för detta band.

Atmosfären är bra och albumet har en tematisk sida som rör sig i en värld av drömmar, besvikelse, vanföreställningar, och verklighetsflykt. Det är ett tema som präglar albumets atmosfär men det förändrar inte albumet från att vara ett låtorienterat album snarare än ett temaorienterat sådant. Det blir aldrig tråkigt när Ghost Iris rockar loss, och jag kan definitivt rekommendera detta album för alla er som gillar fantasifull progressiv metalcore.

När de bjuder på Magenta blir det som bäst men alla låtar på albumet är bra och intressanta. Det kan dock krävas att du lyssnar både en och två gånger, det kan kräva sin tid att verkligen lära känna detta album. Jag tycker om detta album och rekommenderar att du ger det en chans, det är faktiskt riktigt trevligt och dramatiskt – väl värt att lyssna på om och om igen.

HHHHHHH