FM
Heroes and Villains

Frekvensmoduleringen från Storbritannien har till och från hållit på lika länge som jag levt. De började 1984 och debuterade två år senare. Efter ett dussintal års uppehåll mellan 1995 och 2007 återvände de och har nu fått ihop sitt fjärde album sedan återföreningen - ’Heroes And Villains’, ett album som inte lyfter ett enda ögonbryn i världen.

Nu ska ni som inte kan läsa våra betyg tro att det jag skrev ovan betyder att skivan är dålig för det är inget fel på kvalitén med ’Heroes And Villains’ utan anledningen till att den inte lyfter ögonbryn är helt och hållet på grund av att den inte har något uppseendeväckande, chockerande eller särskilt överraskande. Skivan är precis som man kunde förvänta sig av det här gänget – lättsmält AOR, tillbakalutad rockmusik, middagsmusik eller vad man nu vill kalla det. Lättlyssnat, lättgillat och välspelat med melodier som de flesta kan acceptera och sång som fungerar i alla läger.

Problemet med att göra musik som inte höjer ögonbryn och som i stort sett alla kan gilla är att det blir väldigt anonymt och så även på ’Heroes And Villains’. Jag skulle kunna ha skivan på repeat hela dagen i ända utan att störa mig på den och det är naturligtvis en bra sak men jag kan också höra den gång på gång på gång på gång utan att direkt ta till mig musiken för det finns inga låtar som direkt fångar upp en heller. Låtarna är bra men lika lätta att glömma som de är lättsmälta. Deras intryck varar lika länge som det tar att börja gilla dem – in och ut, ungefär som det mesta man hör på radions FM-band.

Så jag antar att det är en fråga om hur man lyssnar på musik egentligen. Är det något man har i öronen eller är det något man lyssnar på? Ja, FM duger egentligen för båda men gör sig definitivt bättre som bakgrundsmusik för sin höga kvalité men låga originalitet. Det är liksom bara vuxenrock – varken mer eller mindre. Utfört väl men utan fantasier. Skönt att lyssna på men inte direkt inspirerande. Plus och minus väger jämnt hela vägen vad man än tar och därför tycker jag den här skivan hör hemma precis mitt på betygsskalan. Den är varken flipp eller flopp, topp eller bott men den är helt okej att lyssna på – kolla in den om ni gillar AOR.

HHHHHHH