Dark Void
Release the Kraken

Mörkt tomrum är ett väldigt ungt band vars medelålder tydligen inte skall vara mer än 17 år, detta är deras själsläppta debutalster som översatt skulle kunna heta frigör kraken. Det låter inte som en alltför aggressiv titel, kanske syftar de på att Pepper ska frigöras så att han kan terrorisera någon annan. Eller så syftar de på den där mytologiska havsvarelsen som Jack Sparrow stöter på i en av Piratesfilmerna, omslaget tyder på att det är mest troligt och att det inte är en liten krake detta album handlar om. Cyprioter är de, denna kvintett av ungdomar som gillar krakar och South Park.

Musikaliskt handlar det om thrash metal, tungt, hårt och snabbt. Sångaren låter thrashmetallisk, lite semigrowlande kanske man kan kalla det sångaren framför. Klassisk thrash metal, lite i stil med Slayer eller något band liknandes dem, inte så värst modernt men produktionen är relativt fräsch så man kanske kan kalla det gammelskolsk thrash metal lite uppdaterad med mer modern produktion helt enkelt. Det är en EP så den är relativt kort med 24 minuters speltid på ett halvdussin spår som varieras ungefär som brukligt är i genren. Det är inte direkt något nyskapande dessa unga herrar har att erbjuda oss, samtidigt är det en välgjord debut som med viss tolkning kan ses som att det indikeras att de har något på gång.

Det är en schysst EP tycker jag, spåren är underhållande och väl framförda. Kanske att de blir lite generiska på grund av de håller sig lite slaviskt till genrens riktmärken och tappar därmed lite själ och lite djup, kul dock att de kör ett litet ljudklipp från South Park med Chtulu och Cartman som The Coon när han annonserar de nya Coon and Friends. Men trots det lilla underhållande sidspelet saknar jag lite Mintberry Crunch – jag saknar Dark Void och deras egen själ, deras egen röst så att säga. Där har de definitivt en del att jobba med, men det är ingen överdrift att säga att de har framtiden för sig.

Ni som gillar thrash metal lär knappast tycka illa om detta album, snarare tvärtom även om ni kanske inte lär hoppa väldigt högt av glädje eller placera skivan på en piedestal som det bästa ni någonsin hört. Inget spår står väl ut från de övriga på albumet, det är sköna thrashlåtar och ett album som kan underhålla en thrashlyssnare en liten stund, jag tycker nog att ni kan avvara minst 24 minuter och själva bedöma om ni gillar genren. Jag tror nog att ett betyg mitt i skalan passar väldigt bra på detta album, det är bra men knappast nyskapande. Dock tror jag inte att bandet ska gräva ner sig över ett mittenbetyg, de har som sagt framtiden framför sig och det är inte otänkbart att de har stordåd i bakfickan.

HHHHHHH