Care of Night
Connected

Svenskt AOR-band som släpper sitt debutalbum, det är vad Care of Night är. Bandets namn är stulet från svenske poeten Bruno K. Öijers poesi. Debutalbumet är en uppkopplad historia som kallas Connected, innan det har bandet skapat en fyrspårs-EP som släpptes för två år sedan. Intressant skivomslag i en snyggt diffus, nattlig stil. Bandets logotyp är ganska snygg också, klassiskt AOR-snitt får man väl kalla det. Hela skivan andas AOR redan innan man hört den, hur kan annars ett spår som Cassandra låta? Det kan ju inte vara något annat med de låttilarna och det skivomslaget. Bröderna Wigelius som är kända för sitt band Wigelius har producerat detta verk.

Det är klassisk AOR och man skulle kunna namndroppa ett par hundra band som låter med eller mindre likadant som Care of Night. Finfin produktion, klämkäcka refränger, väldigt melodiöst och snyggt polerat och en klassisk AOR-sångare. De uppfyller definitivt mallen för genren, skulle kunna fungera som en form av instruktion för hur AOR låter. Inget direkt nytänkande här inte, vi får tio låtar som visar upp det klassiska urvalet på en typisk AOR-skiva. Fans av genren och mindre kritiska recensenter lär vara lyriska som de alltid är när den femtontusende Toto-kopian för dagen dyker upp i brevlådan.

Inget snack om att även denna kopia är bra men vad är vitsen med ännu ett band och album som vill vara något av Toto, Journey, och allt vad de nu heter. De har ju redan gjort sina alster och de har imponerat på många, några har inspirerats och skapat sina egna verk ur det och det har varit kul och bra. Nu har det dock gått extrem inflation i denna genre och det kommer så mycket som låter som de här verken från de som blev störst för att de gjorde något nytt vid rätt tid. Care of Night och alla band som låter lika dem kommer aldrig att nå sådan framgång och det är inte för att de är sämre utan för att den enda skillnaden mellan dem, Toto, Journey och alla kopior är annan lyrik – att höra saker för många gånger, oavsett kvalité, gör att det tappar magin som de som var först hade.

Cassandra, Dividing Lines och avslutande Say You Will är väldigt bra låtar men precis som så många andra likadana band har de fel lyrik och kommer trettio år för sent. Care of Night kommer att läggas i högen av band jag recenserat och i morgon kommer jag inte komma ihåg deras namn, inte för att jag är senil utan för att de inte gör något som jag inte redan hört tusentals gånger i min roll som recensent för Hallowed. Connected väcker också en fråga, varför är det så många coverband i denna genre? Och varför är det nästan bara jag som känner mig trött på det? Care of Night går säkert hem hos genrens fans dit jag också räknar mig.

HHHHHHH