Apostate
Time of Terror

Tid av terror, det är vad ukrainska bandet Apostate kallar sitt andra album, ett album som tycks innehålla en del otrevliga saker om man ska bedöma utifrån omslaget. Det talas om helvetisk skräck och doom metal av den äldre skolan i press informationen. Det talas om försäljningspunkter som innefattar bland andra 5000 flyers till utvalda aktörer, digitala promos till relevanta medier (som oss) och så vidare. Det är alltid kul att läsa om vad det sägs om band och vad de faktiskt skriver, bara de inte tramsar på om band de delat scen med och det har PR-folket undvikit så all kredit till dem för den saken. Som så många andra extrema band har det varit stor omsättning på folk i Apostate och bandet har en ny uppställning för detta album, bara Alexander Kostko har varit med i bandet hela tiden.

Gammeldags doom av det mer svarta och extrema slaget. De bryter av med talade partier, i övrigt är röstmaterialet av det vrålade slaget och in speciellt bra vrålat om jag ska vara ärlig. Produktionen känns gammalmodig och ljudet är inte överdrivet bra, det känns lite rått och lite billigt. Låtarna är långa och inte speciellt varierade och jag tycker att det saknas lite djup också, det blir lite långdraget med fem låtar som alla är över nio minuter långa och tre är över tio minuter långa, 54 minuters speltid känns som noterat lite väl tilltaget.

Sången är smärtsamt dåligt, musikaliskt finns det faktiskt en hel del intressanta inslag. De talade partierna är lite kul måste jag säga, men sången förstör allt. Inte bara sången, det är fler delar som gör att helheten blir ointressant och tråkig. Det känns som att det är något från det förflutna, som inte dragit nytta av bättre möjligheter, kanske lite som att det vore från någon öststat faktiskt. Det är svårt att hitta så mycket positivt att säga om det, jag tyckte att det musikaliskt kändes ganska intressant första gången jag lyssnade på det men allteftersom jag hört albumet fler gånger har det bara blivit mer och jobbigt att lyssna på.

Svårt att se att något står ut i speciellt positiv bemärkelse, de långa släpande låtarna känns allt tråkigare för varje gång jag lyssnar. Det hade varit kul med ett bra band när man väl stöter på ett från ett udda land men Apostate är inte Ukrainas bra band. Om ni gillar doomig svartmetall kanske det kan vara ett underhållande album, för oss som inte är lika förtjusta i den saken är det ett att undvika.

HHHHHHH