Ribspreader
Metalhymns

Sjätte albumet från svenska revbensspridarna Ribspreader bjuder på metalliska hymner av den argare skolan. Inte ett speciellt snyggt skivomslag pryder detta album som alltså ser till att bandets diskografi nu uppgår till ett halvdussin album. Med tio år sedan debuten kanske det också kan sägas att det är lite av ett jubileumsalbum men det stod inget om det i promoinformationen så det kanske inte är något trion tänkt på.

Musikaliskt är det inget revolutionerande, klassisk dödsmetall av samma skola som vi hört från många andra svenska band, många av dem där bandets huvudman Roger ”Rogga” Johansson är eller varit aktiv, man skulle kunna fylla ett helt stycke med dessa band om man ville. Det är tungt och rejält, okomplicerat och dödsmetalliskt. Hyfsat melodiöst med en sångare som är ganska ointressant eftersom han låter som vilken annan dödsmetallsångare som helst. Bra producerat och albumet är dessutom kort och koncist med strax över trettio minuters speltid.

So far so good, som jänkarna skulle ha sagt. Problemet med album som dessa är att de inte bjuder på något vi inte hört förr och som musikrecensent som konsumerar hundratals album i månaden är det svårt att bli upphetsad över album 200 de senaste månaderna som låter i stort sett likadant. Visst det är inte dåligt, ganska bra faktiskt och jag gillar speciellt det avslutande spåret som jag tycker stänger albumet med en kvalitetshöjning. Men samtidigt som det är ganska bra i delar så är det också ett sådant där album jag inte ens skulle orka spela igenom en gång om det inte varit för att jag skulle recensera det och därför är det väl knappast ens lämpligt att ge dem ett mittbetyg. Tre poäng, svagt godkänt, strax under eller medel för genren så långt jag kan avgöra är vad jag tycker.

Förringa dock inte detta band bara för att jag som egentligen inte är någon större dödsmetallfanatiker säger att det är ganska ointressant. Folk som gillar en genre skarpt och inte utsätts för alla nya skivor som släpps inom hårdrocken kan säkerligen se något mer i det än jag kan. Så fans av genren och bandet bör definitivt titta närmare på det, ett hyfsat album som dock inte engagerar mig speciellt mycket.

HHHHHHH