Perfect View
Red Moon Rising

Perfekt vy, en stigande röd måne, en Totocover, ett skivomslag med ett rymdskepp och ett italienskt band. Det enda som saknas i denna bild är att Alessandro Del Veccios namn inte förekommer någonstans i informationen. Det är kvintettens andra album, debuten såg dagens ljus 2010. Det är onekligen inget alarmerande som dyker upp när vi studerar Perfect View och deras album, allt tycks skrika AOR enligt formatmallen. Inga konstigheter att förvänta sig med andra ord.

När jag lyssnar på detta album stärks den visionen, AOR precis enligt vad vi kan förvänta oss. Inspirationen från de stora namnen är tydliga, Toto är till och med tolkade på detta album, det avslutande spåret Home of the Brave är i original skriven av nämnda band. Influenserna av dessa och de andra banden som slog igenom ungefär samtidigt är ganska tydliga över de övriga tio spåren också. Klassisk sångare, med lite italiensk klang. Klassiska riff, klassiska melodier, väldigt bra produktion. AOR-fanatikern lär inte ha mycket att klaga på när det gäller detta band. Kanske att de knappast kan beskrivas som nyskapande. Omkring femtio minuter av musikalisk konst, god variation och ett starkt genomfört album.

Ja, vad ska jag säga? att det är ett bra album råder det ingen tvekan om. Samtidigt är det svårt att hetsa upp sig över ett album som inte har något nytt att erbjuda. Visst är det jävligt bra, underhållande och allt det där men samtidigt är det något vi hört många gånger förr. Ibland i bokstavlig bemärkelse, ibland i hur det låter som andra band. Vi kan rabbla namn i oändlighet och kanske är det bra eftersom en igenkänningsfaktor kan vara positivt då det blir väldigt mycket lättare att ta det till sig direkt.

Det är svårt att hitta något att egentligen klaga på, allt är bra gjort och alla spår är bra. Dock är ingenting direkt iögonfallande, inget som direkt griper tag i mig. Det är hela tiden bra låtar, sköna melodier, medryckande refränger och allt det där. Jag saknar något, jag saknar det där egna och fräscha. Det är ett album jag tror tilltalar fans av typisk AOR, det är också svårt att skriva något meningsfullt om det eftersom det låter som allt annat och knappast kan beskrivas som speciellt inspirerande oavsett hur bra det låter. Perfect View erbjuder en perfekt vy av klassisk AOR, men är inte en sådan vy lite väl mycket kliché?

HHHHHHH