Mäbe
Mot ingenstans och överallt

Mäbe är tillbaka med ett nytt album som går mot ingenstans och överallt. Ett album med ett väldigt neutralt omslag, minst sagt. Det är Mäbes tredje album, det andra som jag fått förmånen att sätta tänderna i för att skriva en recension. Senast det begav sig måste jag säga att jag tyckte väldigt mycket om denne Mäbes musik, denna gång har det gått några år och denne Mäbe har blivit några år äldre och kanske några år visare. Det sägs att med detta album går Mäbe vidare på sin egen väg och cementerar sin position som en av Sveriges mest spännande artister. Det är alltid kul när artister säljer sig själva eller säljs med stora ord, speciellt om de faktiskt inte levererar i samma utsträckning som de snackar.

Mäbe bjuder på Norrskensskimmer och solnedgång och sätter an tonen för detta album med mörk… suggestiv… vacker… dynamisk musik. Tempot är ganska lågt och tonen är också kanske återhållen, hella albumet bär på en lätt återhållen melankoli. Bra producerat och Mäbes säregna röst passar bra, det är lite som en berättare som berättar historier. Albumet känns personligt, som berättande ur hans egna liv. Ett album av intressant karaktär och ett som inte direkt påminner om debutalbumet (som är det enda tidigare jag hört) men som samtidigt gör det. Kanske inget för den som gillar tempo, bortsett kanske från att det inte tar så lång tid att spela sig igenom hela albumet. Bra variation, ett snyggt utfört album helt enkelt.

I mitt tycke kanske det inte är riktigt lika bra som debuten men det är ett väldigt bra album, jag skulle kanske ha velat ha lite mer tempo i ett par låtar för att skapa en riktigt dynamisk historia. Men det finns sköna låtar i ett hyfsat antal och stilistiken är fräsch, han sticker ut och kan beskrivas som en frisk fläkt på den svenska rockscenen. Han har mognat den gode Mäbe, hans musik är mer vuxen nu, lite mer tillrättalagt och lite mer melankolisk. Det här albumet gillar jag skarpt, det är väldigt underhållande så tack för den.

Bäst är Pannkakskungen som jag läst skulle vara en låt om Mäbes morfar/farfar, en man som tydligen aldrig gjort en smet och var musikerns första idol. Det är inte dåligt och ett jävligt bra spår. Electric City gillar jag också, det är en skön låt och inledande Norrskensskimmer och Solnedgång är en annan vass låt. Fick mig faktiskt lite sugen på att försöka gå ut och se om vi får några Norrsken i natt men det är inte troligt att vi kommer att se något sådant med tanke på vädret. Hursomhelst, Mäbe imponerar med detta album som jag gärna tar med mig på min resa mot ingenstans och överallt.

HHHHHHH