High Spirits
You Are Here

Jag tjatar gång på gång att jag inte tycker om nya skivor med gammalt sound eftersom det inte finns någon anledning för nya band att spela in skivor med undermålig kvalité jämfört med vad som kan göras. Samtidigt måste jag erkänna att det är lite som att fotografera svartvitt över det - visst kan man välja att göra det så bra det bara går enligt konstens alla regler eller så kan göra det "old school" för att det faktiskt finns någonting konstnärligt över det. Saken är bara den att när alla försöker vara konstnärliga är det svårt att lyckas med det konstnärliga om man inte har en jäkligt bra produkt… och där tycker jag High Spirit har lyckats ganska bra.

'You Are Here' är Amerikanernas tredje album och som vanligt är det Chris Black som står för fiolerna… inte bokstavligen förstås eftersom det inte finns några fioler i High Spirits men det är han som sköter alla instrument på skivan. Inte för att det i sig är överdrivet imponerande, High Spirits bjuder inte på den mest avancerade och imponerande musiken som skapats men han har lyckats otroligt bra att få det där sköna flödet i musiken som 'You Are Here' och det är nog så svårt att få till.

Skivan är bara 36 minuter lång, vilket känns ännu kortare när man hör de högoktanade rocklåtarna susa förbi i högsta tempo. De kallar t.ex. andra spåret, I Need Your Love, för en ballad trots att den är snabbare än det mesta som höghastighetsbandet Edguy gjorde på senaste skivan. Det är dock inte bara högsta växel på 'You Are Here' för mitt i allt finns ett låtsnickeri som sin enkelhet till trots är väldigt imponerande. Flödet är definitivt bandets största fördel och det finns i mina ögon inga obekväma knutar på skivan som stoppar upp det, hela skivan rullar på som utförda av den bästa medleysimmaren och de stannar knappt ens upp mellan spåren för nästa spår tar i stort sett vid innan det föregående ens tystnat.

På detaljnivå kan vi hitta massa saker som man kan peka finger på och tycka saker om och börjar vi gräva ordentligt kommer vi nog snabbt vara överens om att 'You Are Here' har brister som skulle sänka vilken skiva som helst. Ljudkvalitén känns hämtat från sent 70-tal eller första halvan av 80-talet. Gitarrerna känns lika okomplicerade som om de hämtats från den erans hårdrocksgudar också, okomplicerat, rakt fram och spelad med förstärkare som känns lika avancerade som en miniräknare. Men är det en smartphone man vill ha, är det den rena avskalade fasaden med knapparna gömda i en skärm som kan plocka ut miljoner av funktioner istället för tio siffror och ett tiotal räknesätt så finns det gott om alternativ i dag och High Spirit är inte ett av dem. De är mer på fotografen som fortfarande har sitt eget mörkrums bana, och deras skivor är inte ett minneskort fyllt av bilder de kan förändra i all evighet på en dator utan en filmrulle vars efterbehandling lämnar betydligt färre och inte minst krångligare processer för att plocka ur guldkornen. I slutänden finns det dem som mycket hellre vill titta på ett hantverk som ett analogt foto hellre än den tekniska perfektionen i ett digitalt dito. High Spirit är kanske lite skitigare, lite kornigare och lite mindre perfekta men 'You Are Here' är likväl en otroligt rolig skiva att lyssna på.

Bäst gillar jag inledande When The Lights Go Down och The Last Night men de flesta låtarna på skivan gör sig oerhört bra på den här skivan. Framförallt är det dock helheten som är bra - skivan som sådan, den fullständiga ljudbilden och kompletta paketet. Det är det som fungerar. Plockar man ut låtarna till ett blandband gör de sig inte alls lika bra och det är väl skivans största brist.

I slutänden tycker jag att 'You Are Here' är väldigt bra men som med alla konstnärliga skapelser kommer det inte tilltala alla. Det är kul att lyssna på 'You Are Here' just för att den känns så genuint hurtig och glad, och välgjord med tanke på att den är skapad med analog film. Ska vi vara ärliga dock måste jag säga att deras resultat måhända är bra men inte särskilt svårt att matcha om man fotar med 40 mpx och kan sin photoshop ordentligt. 'You Are Here' förtjänar definitivt beröm… men så speciellt är faktiskt inte slutresultatet när allt kommer omkring.

HHHHHHH