Band:
Birpjø: Guitars, Bass, Vocals
Råtten: Drums
Discography:
Helvetes Ild (EP 2011)
Guests:
Info:
Released 2013-12-23
Reviewed 2014-01-11
Links:
myspace
bandcamp
art of propaganda
Det är svartmetall, det sägs att det finns atmosfäriska inslag vilket på klarspråk betyder att allt inte låter som avföring, det mesta gör det. Sången är den klassiska svartmetallkraxande saken som framförs på norska, sägs det. Det går inte att höra vad som sjungs i alla fall men det sägs att det förkommer lite humor i lyriken, Endstille bjuder också på humor, dock inte när man lyssnar på dem. Ingen variation. Det är en konceptuell EP som handlar om en hemlös alkis som säljer sin själ till djävulen innan han super ihjäl sig, låter inte som någon vidare trofé för den hornbeprydde fantasifiguren som norskarna älskar så mycket. Jag får ta dem på orden när det gäller konceptet med tanke på att det inte går att utröna vad som kraxas, det känns inte speciellt konceptuellt heller. Kanske för black metalkännaren?
Bäst användning för denna EP kan sägas vara som frisbee eller måltavla för den som har den fysiska versionen, den digitala kan antagligen användas för att förstöra en fest och därmed bli av med oönskade gäster. Eftersom inget av detta tilltalar mig måste jag konstatera att detta album hör hemma i toaletten, det finns egentligen inget positivt med den. Inledningen är kanske inte urusel men efter det orkar jag bara inte bry mig eftersom detta är tråkigare än ett arbete eller något annat själadödande.
Inget spår känns bra och albumets största fördel för den om önskar spela igenom skiten är att det inte tar längre än elva minuter. Dags att spola nu.
HHHHHHH