Band:
Kenneth Nixon - vocals, piano, guitar
Ryan Belcher - guitar, piano, bg vocals
Brandon Wootten - guitar, bg vocals
Chris Vest - drums
Jonathan Stoye - bass, backing vocals
Discography:
The Moment (2007)
A Promise to Burn (2010)
Guests:
Lindsey Stamey - vocals
Info:
produced by Rick Beato, Brett Hestla, Jasen Rauch
Released 2014-04-29
Reviewed 2014-11-24
Links:
framinghanley.net
youtube
soundcloud
last-fm
imagen records
Att det är så kallad alternativ rockmusik, hårdrock med skönt drag, modern snygg produktion och en modern rocksångare. Modern produktion och bra variation över tretton spår och strax över trekvarts speltid, det fungerar nog bra kommersiellt och låtar som inledande Criminal är definitivt radiorock om det nu får speltid på radion. Inte överdrivet komplicerat rent musikaliskt utan lätt att ta till sig men ändå med ett hyggligt djup som gör att det håller för upprepat genomspelande.
Jag tycker att det är ett ganska bra album, bra låtar, bra driv, skön energi och entusiasm. Ett album som torde intressera fans av denna moderna rockmusik. Sångaren tycker jag håller riktigt god klass och jag kan spela albumet igenom utan att störas, det är riktigt grymt i sina bästa stunder även om det som helhet inte är riktigt lika bra. Jag har inte sådär våldsamt mycket att anmärka på men skulle gärna se att bandet tog ut svängarna lite mer, det känns lite försiktigt som att de är lite oroliga för att skrämma bort fansen som skänkt pengar om de tagit ut svängarna lite mer.
Jag har hört ett gäng sådana här band under tiden jag skrivit för Hallowed och Framing Hanley kan definitivt konkurrera med dessa och sina bästa stunder kan de till och med överträffa dessa band, det är bara så att de bästa stunderna är lite för få för att lyfta albumet till de riktigt höga höjderna. Därmed inte sagt att albumet inte är så dåligt, det är definitivt ett album av god kaliber och det hörs att det är ett band som vet vad de gör, allt jag önskar är att de tar ut svängarna lite mer.
Som jag nämnde så är de i sina bästa stunder riktigt vassa, såsom i inledande Criminal andra spåret Twisted Halos och åttonde spåret Unbreakable där det förstnämnda är det vassaste. Så med dessa höjdpunkter är det definitivt ett album värt att spendera trekvart på, inte för utfyllnaden men för dessa riktigt bra spår. Kort och gott kan jag avsluta med att säga att det är ett schysst album men inte direkt något som kommer att skriva in sig i historieböckerna men om du gillar genren bör du inte missa det.
HHHHHHH