Empty
Etica Profana Negativa

För att ja ska kunna beskriva hur dålig kass den här skivan verkligen är behöver jag nog egentligen bara använda ett ord: Bingo. Och om ni inte omedelbart förstår den kopplingen så kan jag berätta att det här är en skiva som är lika dryg att lyssna på som det är att spela bingo.

Lyriken är ungefär lika meningsfull också. När bingoutroparen klämmer ur sig livsförändrande fraser som Bertil 10 och Gustav 62 så morrar det här bandets sångare om skrämmande klarheter med att vara vaken och att han är född under någon form av stjärnliknande utdöende skylt. Hela upplevelsen lämnar mig, precis som ett bingospel, enbart tom inombords. Jag har sagt att jag hellre får cancer än att behöva spela bingo igen och jag känner ärligt talat samma sak om den här skivan - år av strålbehandlingar och ständiga sjukhusbesök är betydligt mer lockande än att behöva sitta igenom något som låter så illa som det här. Eller fler bingospel.

Jag tror främsta orsaken till att jag ogillar den här skivan grundar sig i dess allmänna meningslöshet. Det är inte att den är sådär Vomitchapel-usel, alltså bara rent avföringsliknande genomusel på alla sätt och vis - det är mer att den inte kommer någonstans med sin generella kasshet. Det är som att de spelat in bakgrundsmusiken till en inspelning de sedan skulle lagt huvudmusiken ovanpå men glömt bort att göra huvudmusiken. Allt bara låter så löjligt oengagerat och kontrastlöst. Som att de valt en grå färg och sedan använt denna mellannyans på precis allt! Bilen, möblerna, tapeterna, kläderna och hela sitt liv. Varför man väljer att använda denna färglöshet i en värld full av så mycket nyanser och kontraster är ganska obegripligt men det gör att hela skivan bara blir en tom parantes. Den lämnar inga intryck, den lämnar inga avtryck och hade jag inte sett hur antalet spelningar växte i mitt iTunes på skivans sju låtar hade jag nog trott att jag aldrig ens hört den. Skivan är lika tom som bandnamnet antyder.

Visst är det så att skivan innehåller något och den som vill kan säkert finna nöje i att ha den som godnattmusik eller hissmelodi eftersom den knappast kommer få blodet att rusa mer än möjligtvis tillbaka in i hjärtat för att spara på bränsle medan du själv somnar in. Det jag tycker är synd med det hela är att musikmakarna uppenbarligen tagit sig tid att skapa något här - de har skrivit melodier och musik som inte bara faller in i den primitiva svartmetallens oväsen-kategori men sedan har de glömt att addera någonting som gör deras skapelse intressant. Någon form av glöd, någon form av dramatik. Precis som när man spelar bingo är det som att man bara sitter och bockar av att man tagit sig igenom den ena mediokra upplevelsen efter den andra och det är knappast något som förlänger livet eller ger bonuspoäng till sin upplevelsefond. Att hitta något som engagerar mindre än 'Etica Profana Negativa' utöver att spela bingo är verkligen inte lätt. Troligtvis omöjligt, därför att kassa skivor har åtminstone anständigheten att göra en irriterad och vilja stänga av skiten fortare än kvickt. Den här skivan är bara en axelryckning - om ens det. Och efter att ha spelat alla 43 minuterna på den känner åtminstone jag mig så likgiltig att det faktiskt skulle kvitta om jag verkligen fick cancer.

Vi på Hallowed är väldigt duktiga på att ta saker till ytterligheter och överdriva saker och ting. Empty är precis tvärtom. 'Etica Profana Negativa' är så långt från en ytterlighet som det bara går att komma. Det enda som jag tror kan vara mindre engagerande än den här skivan är en tom glasburk… eller ett bingospel.

HHHHHHH