Electric Guitars
s/t

Man kan vara förlåten för att tro att detta band är skapat av elgitarrister. Vilket är precis vad det är, en hyllning till den elektriska gitarren ett icke-nonsens rockalbum som tar oss tillbaka till rötterna. Tolv spår med starka melodier och mycket energi med elgitarren i centrum. Det låter både lovande och olycksbådande på samma gång. I hemlandet Danmark släpptes detta album förra året och blev en stor succé och bandet fick till och med synas i de nationella nyheterna. Att de samlat in tio stora danska gitarrister, kanske de största, och samlat dem för att göra spåret A Hero of Mine en så stor hyllning till elgitarren som möjligt. Men vad ska vi då säga om detta album, är det en god hyllning?

Musikaliskt får förstås gitarren stort utrymme, i 56 minuter på dussinet spår. Ganska mycket vad man kan förvänta sig när det gäller musik från dessa herrar med tanke på bakgrund hos kända musiker och så vidare. Gitarren har stor fokus men musikaliskt blir det melodiös rock med lite dragning åt det välkända AOR-hållet. Inga större musikaliska överraskningar egentligen, snyggt producerat, bra sång och allt man kan förvänta sig. Variationen över dussinet spår är hyggligt, jag hade velat ha en lite större större variation men man kan inte få allt här i världen. Överlag får man säga att det är en välkomponerad produktion, det känns som inriktningen varit att hylla elgitarrens roll i rockmusiken. Kanske på bekostnad av den egna kreativiteten.

Jag måste tillstå att det är ett bra album, schyssta låtar, bra melodier, bra sång och allt det där. En klassisk framtoning men bristen på originalitet blir snabbt en aning påträngande och därefter lite mer påträngande och det är egentligen bara i det avslutande eposet där det tänder till, då får vi höra ett helt gäng ur den danska gitarreliten bjuda på sina kunskaper. Men det är något som saknas, visst är det bra och fungerar väl att lyssna på. Men jag saknar det där som sticker ut som gör Electric Guitars till Electric Guitars, efter noggrann analys kan jag inte se något sådant. Det är bra men känns lite opersonligt, lite väl mycket som alltför mycket annat. Jag saknar något genuint Electric Guitariskt.

Bäst är inledningen och avslutningen, det däremellan är väl inte heller så tokigt men inget man skriver hem om, om man säger så. Ett bra album, kul att lyssna på men knappast något som kommer att gå till världshistorien.

HHHHHHH