Deathstars
The Perfect Cult

Sveriges bästa Rammsteinkopia är tillbaka med sitt fjärde album och efter senaste två utgåvornas ihopsamlande av diskografin känns det lite som en nystart för bandet, något som förstärks ytterligare av att man nu bestämt sig för att gå ned till ett fyrmannaband efter senaste avhoppet på andregitarristen.

'The Perfect Cult' känns lite som ett nytt Deathstars som använt de fem år som gått sedan senaste studioskivan till att finna sig själva lite mer istället för att spela det opersonliga Rammsteinplagiat man fått i rykte att spela från tidigare i karriären. 'The Perfect Cult' känns inte på något sätt som det lämnar bandets stil men det känns som bandet individualiserar sig själv lite med skivan och isolerar sig från de värsta utomstående influenserna. Mycket synthar förekommer i dessa 10 låtar och "Whiplasher" kör på med sin lågmälda, "spökiga" röst. Många låtar ligger i storslagna hymn-stuket med stora, grandiosa refränger och inte allt för högt tempo på de trallvänliga melodierna. På skivans 40 minuter finns det egentligen bara en sak som förbryllar mig och det är om Temple Of The Insects ska låta som en svärm insekter eller om det är min låtfil som blivit korrupt för den knastrar på i samma stil som myrornas krig brukade göra på tjock-tvns tid. Lite internetsökning avslöjar dock att Deathstars inte försökt sig på ett så vågat artistiskt experiment utan att det faktiskt är min låtfil det är fel på. Temple Of The Insects påminner ganska mycket om de övriga låtarna men med en lite annorlunda refräng där det är någon form av kvinnliga onda andar som sjunger i väldigt hög tonart i inledningen av refrängen.

Det saknas annars riktiga blunders på 'The Perfect Cult' och något som är svårt att inte kreditera bandet för är deras knivskarpa produktion som både ger ett klart och slagkraftigt ljud samt den där skräckfilmsaktiga känsla som bandet så ofta försöker spela på med både lyrik, image och liknande. Ska vi nämna något negativt med skivan är det kanske att bandet spelar lite väl mycket på hit-känsla med skivan och saknar därför djupare "fyll-låtar" som bidrar med ett annat djup till en fullängdare än en kavalkad av potentiella singelettor kan göra.

I grund och botten känns Deathstars fortfarande väldigt mycket som en Rammstein-kopia med sin industriella elektroniska kavalkad men i mina ögon har denna kopia aldrig haft en bättre och tydligare identiet än på 'The Perfect Cult'. Det låter stundom väldigt bra, stundom ganska medelmåttigt men det är i alla fall lyssningsvärt hela vägen. Min personliga favorit är All The Devil's Toys men det är faktiskt inga större fel på någon av låtarna. Men… även om det är bra, även om det inte är några fel på saker och ting är det inte heller en skiva som överväldigar mig. Den är stark och stabil men i slutänden mest bara lyssningsvärd utan större entusiasm. Du lär dock inte bli besviken på den om du gillar den här typen av musik!

HHHHHHH