Darkyra Black
Dragon Tears

”Mysteriekvinnan Darkyra Black, en helt ny röst inom kvinnofrontad metal. Hennes musik är mörk och passionerad” enligt pressinformation. Så mystiskt är hon väl kanske inte, hon härstammar från Australien. Intressant omslag som påminner väldigt mycket om bandets frontperson, snyggt och intressant omslag till och med. Dragon Tears är dock en titel som inte direkt imponerar, det känns lite väl power metal och lite fantasilöst.

Det börjar med en klagan och sedan står det klart att det inte är riktigt vad titeln indikerar. Det är gotiskt, kanske lite progressivt, väldigt melodiöst. Det påminner mig om flertalet andra band i samma genre men ändå gjort på ett ganska unikt sätt. Darkyras röst är mångfasetterad och skapar ett djup i musiken, ett djup vi inte så ofta. Jag tycker att man kan beskriva albumet som en dramatisk berättelse, i elva kapitel om du så önskar. Bra produktion, skön känsla, en imponerande ljudbild helt enkelt. Lite som en saga tycker jag faktiskt. Hygglig variation över de tolv spåren som avslutas med ett talat parti och stoltserar med närmare 70 minuters speltid.

70 minuter är lång tid, väldigt lång och även om du tar bort den talade avslutningen så räcker speltiden längre än timmen. Det är tyvärr för länge för att jag ska orka hålla intresset uppe. Det är utan tvekan bra producerat, väl framfört, fantasifullt och spännande men inte riktigt tillräckligt för att det ska hålla hela vägen. Missförstå mig rätt nu, det är ett bra album inget snack om den saken, det jag vill ha sagt är att det hade kunnat vara bättre. Det är ett album och ett band med gigantisk potential, potential jag inte riktigt tycker att de får fram genom detta album. Historien är intressant dock, även om den borde vara kortare.

Inledande Madoka’s Lament tillsammans med sjunde spåret Cold Cold Stone är de jag uppskattar mest på detta album, den sistnämnde är nog den största favoriten. Det talade spåret som avslutar allt tycker jag också är rätt kul, jag gillar hennes dialekt som känns väldigt spännande men samtidigt känns det kanske inte helt nödvändigt för albumet i och med att det adderar mycket tid och sedan känns det inte helt rätt med ett album som avslutas med ett narrativ. Ett album jag rekommenderar att du tar en titt på ifall du gillar kvinnofrontad melodiös metal, det är ett underhållande album om än lite för långt för min smak.

HHHHHHH