Bigelf
Into the Maelstrom

Storhustomten bjuder oss in i häxkitteln, det låter farligt och dramatiskt värre. De har också ett ganska fräsigt skivomslag för att understryka denna känsla av drama och fara, men också med en viss känsla av science fiction, kanske tidsresande. Det sistnämnda tycks också enligt frontmannen Damon Fox vara något som bandets lyriska tematik berör en del. Det låter som ett smörgåsbord av kul grejer på förhand, med Portnoy på trummorna kan det väl inte bli annat än succé. Eller? Stora namn är förstås ingen garanti för framgång, men jag har hört namnet Bigelf förr och de har turnerat med band som Dream Theater så onekligen bör de ha något som talar för sig även om jag inte hört deras musik, förrän nu.

Brittisk progressiv rock, det är vad jag trodde att det handlade om. Man kan namndroppa en massa brittiska band om man vill ha jämförelser men det finns också lite andra inriktningar såsom en liten känsla av Science Fiction, egentligen borde kanske Ayreon vara ett fjärde liknande band för att jag kan höra en del likheter med både tematik och stilistik från de två Universal Migratoralbumen som såg dagens ljus vid millenieskiftet. Förutom en ganska typisk brittiskt stiliserad progrock sångröst bjuder oss Bigelf på riktigt rejäla gitarriff som är speciellt iöronfallande under albumets inledande del. Ett riktigt bra producerat album vilket kanske inte direkt är förvånande för den progressiva genren, lite psykedeliskt och lite doomigt med mycket variation över de tolv spåren.

Ett stort djup, mycket drama, ett album som känns som att det berättar en historia trots att det inte är ett konceptalbum i den mer traditionella bemärkelsen. Jag gillar verkligen de tunga riffen, sången är väl lite sådär men den fungerar effektivt i vissa spår som till exempel Alien Frequency där jag tycker att sångaren gör ett riktigt bra jobb. Ett album jag kan rekommendera till den som gillar sci-fitematik, som gillar brittisk progressiv rock och som gillar musik med lite eftertanke. Ett album som står väl upp för upprepade genomspelningar, ett album väl värt att titta närmare på för den som gillar dramatisk musik.

Bäst är andra spåret Hypersleep och tidigare nämnda Alien Frequency, även inledande Incredible Time Machine är värd att nämnas. Jag kan varmt rekommendera detta underhållande album, ett med bra djup och en livslängd som definitivt är längre än det mesta som släpps idag. Vågar du bege dig in i häxkitteln.

HHHHHHH