Recension Askrinn
Hjørleifsljóð

Franskt enmansband som framför sin musik på gammelnorsk baserat på en norsk historia från runtiden, 1400-talet sägs det i pressinformationen. I mailet jag fick ingick en del smicker, mannen bakom detta enmansprojekt skrev att han fått många tips från vår webbsida som han tydligen läst under en tid - han kan inte gilla musik i sin egen genre eller så tycker han att sådant vi sågar är ett bra tips. Hursomhelst så fungerar inte smicker på mig eftersom jag vet att dt inte kan vara sant. Skivomslaget är väl sisådär, lite grått kan man nog säga. Så vad kan vi då förvänta oss av detta askträd?

Svartmetall, hednisk sådan. Tematiken adderar djup till musik som oftast bygger på ett ganska enkelt recept, klassisk svartmetall av enkel modell men som ändå känns ganska fräsch. Dramatisk känsla, en känsla av gammal historia, av mörker, av regn, av grådisiga skyar i ett mörkt förflutet. Sången är en av en berättare, en berättare med mörk hednisk stämma, vrålande sång är vad det är och en stil jag normalt inte gillar men det fungerar faktiskt oväntat bra här. Ett underhållande och dramatiskt album som sagt, det passar ju bra till dess tematik. Kort och koncist och hyggligt varierat med väldigt melodiösa inslag i avslutande Bornholmcovern Hymns to the Forgotten. Fem spår och en speltid på 34 minuter, väldigt lämpligt upplägg på ett album som detta får jag säga.

Ett bra album i denna genre, det är inte varje dag jag stöter på sådant men jag gillar verkligen detta album. Det är genomgående bra låtar, kanske speciellt den avslutande covern men alla låtar håller en god klass. Det är ett album som är lite drömskt, som tar ens tankar på ett äventyr medan man lyssnar, det är onekligen välgjort och bra trots ett ganska primitivt utförande i grund. Kanske inte direkt nyskapande på något sätt men det är bra och det känns samtidigt fräscht trots att många gjort liknande saker förr. Askrinn lyckas ta ett beprövat koncept och få det att fungera bättre än de flesta inom samma koncept, det är onekligen starkt gjort.

Nu ska det väl säga att jag aldrig djupdykt i denna genre men bland vad som hamnat hos mig kan jag definitivt konstatera att detta är ett av de absolut bästa albumen. Kanske en liten svaghet i trummorna som känns lite mekaniska och kanske inte så hedniska som de borde ha gjort. Det är dock inte något större problem eftersom man inte tänker på det när man hänförs av de dramatiska låtarna och tar in det musikaliska djup som döljer sig i Askrinns enkelhet. Ett riktigt intressant album, dock får vi lägga in en brasklapp och säga att de som gillar uteslutande AOR, melodiös rock och liknande kanske inte riktigt tilltalas av detta. En spännande saga, väl värd att fördjupa sig i.

HHHHHHH