Band:
Susanna Vesilahti - Vocals
Jukka Hantula - Drums
Harri Hautala - Guitar, Keyboards
Jari Hautala - Guitar
Teemu Vähäkangas - Bass
Discography:
Earth Magick (2005)
The Enigma of Immortals (2008)
Guests:
Tapio Wilska storyteller on “Ikuinen Taistelu“
Info:
Recorded and mixed at D-Studio by Jarno Hänninen
Mastered at Chartmakers by Svante Forsbäck
Released 2013-08-23
Reviewed 2013-08-13
Links:
unshine.com
myspace
youtube
last-fm
massacre
Jag är inte alltför bevandrad i folkig musik, speciellt inte den kvinnofrontade så jag kan inte avgöra hur unikt det är men det låter inte alltför mycket som en massa annat jag hört. Det inledande spåret påminner mig om ett band jag hörde för länge sedan som går/gick under namnet Iridio, men därefter blir det mer i stil med musik som jag hörde på Ensiferums första album för ungefär lika länge sedan. Lite klassiska inslag finns där, lite symfoniskt, det känns väldigt folkmusikaliskt på många sätt speciellt i sången. De avslutar dessutom med lite musik som sjungs på finska. Det är ett varierat album som har elva spår och det spelas under 55 minuter.
Detta album inleds riktigt grymt bra med en lugn fin akustisk låt som sätter an en bra ton och stämning inför albumet, här är också sångerskan riktigt bra. Andra spåret är inte lika bra men likväl ändå ett bra spår som håller kvalitén uppe på ett bra sätt. Min favorit är nog det tredje spåret Arduinna och sedan gillar jag också verkligen fjärde spåret Spellbinder. Därefter finns inga spår jag tycker griper tag i mig på samma sätt, det är bra spår hela vägen till slutet men inte lika känslosamma och spännande som den trion jag främst nämnt som riktigt vass. Givetvis finns där mycket att gilla men på något sätt tog de i så att det knakade från början och det räckte inte riktigt hela vägen in. Det är tack vare tre lysande spår som detta album når fem poäng. Det är ett starkt album gjort ännu starkare tack vare en trio väldigt minnesvärda låtar, helt klart värd att titta närmare på om du gillar druidmetall, eller folk metal, eller goth, vad du nu vill kalla det. Unshine, ett namn att minnas kanske.
Deras första internationella skivsläpp är definitivt ett som ger mersmak, kanske att de skulle ha spridit ut de bästa spåren så att de inte kommer i en klump i början av albumet. Också ett kanske att de nog borde ha kapat bort en sisådär tio minuter av speltiden för att skapa ett mer intensivt och konstant gripande album. Men förutom dessa petitesser finns ingenting att klaga på, sångerskan är riktigt bra och bandet har bra fantasi i sitt låtförfattande.
Unshine var namnet och albumet heter Dark Half Rising. Kom ihåg det!
HHHHHHH