The Rockford Heroes
Edge of the Silverthorn

Jim Rockford och hans hjältar återkommer, denna gång inte med en ny EP utan lika förvånande som min ordföljd i början av denna bisats med ett nytt album. Vi erbjuds åtta spår från detta album som till skillnad från sin vita föregångare har ett svart omslag och kanske har de tagit till sig av mitt kritiserande av förra omslaget för detta ser mycket bättre ut. Däremot tycker jag mig minnas att pressinformationen är i det närmaste identisk med den föregående men det gör inte så mycket för det finns en del kul som viltolyckor med spindlar och så vidare, själv har jag inte råkat ut för några spindelolyckor däremot en älgolycka. Undrar hur utgången av spindelolyckan blev men eftersom Jonas är med på detta album så kan det inte ha varit så allvarligt. Men vad ska vi då säga om denna Edge of the Silverthorne?

Att det är ett melodiöst rock-/hårdrockalbum med gott om energi och gott om melodier, det finns förstås en massa paralleller att dra till diverse band men det är inget jag tänker göra. Det är medryckande refränger, snygga melodier och klassiskt stiliserad melodiös hårdrock. De har en mycket bra sångare som har en röst som drar lite grann i riktning mot åttiotalets AOR- eller glamrocksångare, jag skrev i en recension om någon av deras EPs att han låter som Tommy Shaw utan läspandet och det är väl inte helt fel heller. Produktionen är också den av god kvalité och albumet är kort och rakt på sak med 37 minuters speltid vilket är ganska utmärkt för mig som recensent eftersom jag hinner spela igenom hela medan jag lagar mat vilket inte så ofta är fallet.

Första gången jag spelade detta album och hörde det inledande spåret No Reason To Believe körandes i min lilla racerbil tänkte jag att det här lät inte så lovande, det kändes lite tamt och ganska ointressant faktiskt. Eftersom stereon i min bil repeterar albumet från ipodden automatiskt fick jag dock en ny lyssning av detta spår och då tyckte jag inte riktigt samma sak, det är faktiskt ett av de bästa spåren på detta album med en slående melodi och riktigt bra refräng. Faktum är att jag sällan brukar tycka om musik jag inte hört förr när jag spelar den i bilen men detta album kände bra redan från början även om jag inte riktigt föll för första spåret direkt.

Det finns inte ett svagt spår på albumet och det är definitivt utmärkt när det gäller speltiden och om man ska klaga på något måste det vara att det inte är helt perfekt eftersom det egentligen inte finns något att klaga på när det gäller den musikaliska kvalitén. Jag måste säga att detta band helt klart har växt ända sedan de först dök upp och jag är ganska säker på att Jim Rockford skulle vara ganska nöjd med vad som gjorts av hans hjältar denna gång. Det finns några spår som definitivt är värda att namnge här, Gold Encircles the Altar, A Split Second Goodbye och avslutande The Fools Realm är definitivt grymma hitlåtar för den som gillar bra musik.

Så när hjältarna äntligen släpper ett album gör de det med eftertryck, med ett album som borde imponera på alla men så kanske jag är alldeles för lätt att imponera på som fan av bandet. Javisst jag erkänner jag är lite av en fanatiker av detta band, kanske för att herr Rockford själv verkar vara en kul prick eller kanske för att de är så jävla bra, besök deras hemsida och införskaffa albumet det är väl värt pengarna vill jag lova.

HHHHHHH