The Quill
Tiger Blood

Mina landsmän i The Quill är tillbaka med ett nytt album, ett album av tigerblod. Kanske inte av tiderblod men kanske indikerar det att det är tigerblod som flyter i bandets ådror. Stilfullt och minimalistiskt omslag visar de upp och med det omslaget, frågan blir därför förstås om de musikaliskt lever upp till en sådan sak. De har lite album bakom sig så det finns en del erfarenhet här, personligen har jag dock aldrig direkt haft nöjet att höra bandet innan detta album infann sig på mitt bord. Så nu har det fallit på min lott att bekanta mig med bandet och deras senaste album som släpps nästa vecka.

Det handlar om så kallad stoner rock eller stoner metal, rock ’n’ roll rakt på sak handlar det om. Det är tungt, svängigt, ganska tempofyllt och med en hel del energi. Produktionen är imponerande, modern och snygg, sådär lagom ruffig för att fungera väl med deras låtmaterial. Dessutom är det hyfsat varierat, Purgatory Hill har lite spår av Status Quo-boogie i delar, inledningen av det avslutande spåret får mig att tänka på Final Fantasy VII eftersom melodin påminner om ett tema där. De tio spåren bjuder helt enkelt på en hel del intressant variation och 45 minuters speltid. För mig känns det faktiskt ganska fräscht men å andra sidan är jag ingen direkt kännare av stoner rock eller stoner metal så det kanske inte är så fräscht och så har jag förstås inte hört inte hört bandet tidigare så de kan ju faktiskt låta precis som det gjort tidigare. Jag har inte tid eller möjlighet att ta reda på om så är fallet heller.

Jag uppskattar detta album, det är intressant och bra. Låtarna är överlag bra och variationen håller albumet intressant hela vägen från inledningen till avslutningen. Sångaren passar väl för albumet och bandet har ett bra sväng och bra tyngd vilket passar riktigt bra för att framföra musik i stil med denna. Ett högklassigt och väl framfört album är det definitivt och jag kan varmt rekommendera det till den som gillar stoner, heavy metal, eller vad du nu vill kalla det. Rock ’n’ roll säger jag och det är precis vad det är.

Bäst är inledande Freak Parade och det avslutande spåret Storm Before the Calm så det har satt sina bästa låtar på rätt plats, och det är inte så tokigt däremellan heller får jag tillstå. Jag behöver väl inte bli mer långrandig än så, Tiger Blood är en rytande, morrande gryta av imponerande rockmusik. Rekommenderad.

HHHHHHH