The Fall From Grace
The Colours of Change

Från introvert till extrovert går detta danska band i sitt första alster som sägs vara en resa genom mänsklig personlighet. Ambitiöst kanske kan sägas, med ett snyggt värmande skivomslag som föreställer en plats jag hellre skulle vara på. Två EPs har sett dagens ljus innan detta album som alltså är bandets första. Albumet har producerats i samråd med Christian Bonde som jobbat med bland andra Siamese Fighting Fish som stått för ett av årets mest spännande bekantskaper och det har mastrats av Alan Douches som är ett stort namn inom denna bransch. Onekligen kan det tyckas finnas fog för ganska stora förväntningar på detta album om man gillar alternativ rockighet. Något jag gör.

Post Hardcore nämns i någon recension, Emo har jag sett som beteckning, kanske Emocore är ett passande namn på genren på detta album. Massor av rå energi, uppdämd aggression och ett par ilskna vrål här och där. Mycket känslor kan man nog kalla det och fyndigt nog är det introverta öppnande spåret instrumental. Det känns faktiskt som ett väl genomtänkt album, bra struktur och kanske man faktiskt kan säga att låtarna går i en riktning från en introvert till en extrovert personlighet. Ljudbilden är bra, den förmedlar mycket känsla. Produktionen är modern och snygg så det känns onekligen som ett riktigt bra gjort album även om jag tycker sångaren har en lite för anonym röst och framtoning vilket kan stjälpa helheten en aning. Inte ett så värst långt album men det är definitivt ett ganska varierat sådant, väl genomtänkt som jag nämnde tidigare.

The Colours of Change är definitivt ett välgjort album, styrkan ligger i dess dynamiska framtoning och dess djup. Svagheten ligger i bristen på ett riktigt starkt spår, albumets alla spår håller en jämn hög kvalité men inget av dem är det där riktigt grymma hitspåret vilket är lite synd. De skulle ha behövts ett riktigt vasst spår för att få detta album att verkligen stå ut, men jag antar att den åsikten kanske inte helt delas med folk som är fans av denna genre. Jag ska dock påpeka att jag fortfarande tycker att detta är ett bra album som hade kunnat vara än bättre med något eller ett par vassa hitspår.

The Fall From Grace och deras debutalbum kan definitivt vara väl värt att ta en närmare titt på, speciellt för den som gillar emo, post-hardcore, alternativrock och den typen av musik. Det är definitivt ett välgjort album, kanske lite för välputsat och lite för tillrättalagt för att nå en högre nivå. Kanske har de varit lite för försiktiga och jobbat lite för mycket på produktionen, lite mer spontan känsla hade definitivt inte skadat. Överlag dock ett väldigt bra debutalbum från denna danska konstellation som säkerligen kommer att göra mycket mer väsen av sig framöver.

HHHHHHH