Syndrome
Now And Forever

Snacka om perfekt musik … för dig som bara vill ha någonting i bakgrunden så att det inte bara blir helt tyst. Som musikalbum du faktiskt lyssnar på och vill höra på är det däremot inte alls särskilt bra.

'Now And Forever' LPn består av ett 34 1/2 minuter långt spår som påminner mig om bakgrundsmusiken till en film när en ensam person irrat bort sig på ett fjäll eller på Island eller någon annanstans långt bort från civilisationen och inte hittar annat är milsvida marker av ingenting och inget levande. Jag skulle personligen inte vilja se en film där det är en 34 1/2 minuter lång scen med en person som irrar runt i ingenstans och jag kan också meddela att jag inte är särskilt attraherad av att lyssna på något som låter som det i 34 1/2 minuter.

Nu är det dock inte så att hela skivan består av precis samma ljud, i början har vi till och med lite sång och det är först bara vid sista kvarten eller något i den stilen som den där riktigt desperata jakten på räddning för personen som irrat bort sig börjar infinna sig då början är lite mer hoppfull och mer som en skiva där personen på fjället istället tror att han snart kommer hitta rätt, men det låter fortfarande som han söker genom hela skivan.

Syndrome är ett enmansband som kommer från Belgien och 'Now And Forever' är deras andra album. Albumet har inga direkta kontraster och låter mer eller mindre likadan hela vägen med en viss skillnad dock i de första och sista fem minutrarna, vilket man dock inte reflekterar nämnvärt i om man inte hoppar från den ena delen till den andra.

Som sagt, skivan fungerar utmärkt som hissmusik eller något man slår på för att slippa den där överhängande tystnaden men efter närmare 20 spelningar måste jag säga att jag fortfarande inte ser något musikaliskt fantastiskt i detta. Det är väl vackert, eller välgjort om inte annat - men det är liksom ingenting man sätter sig och lyssnar på för att höra direkt. Det är för långt, för enformigt och för lugnt för det. Det betyder däremot inte att det skulle sakna musikalisk kvalité. På ett sätt är det fint och det är definitivt lättlyssnat - jag har kunnat haft på det i bakgrunden flera timmar i sträck utan att knappt reflektera över att det ens finns där. Det betyder dock någonting negativt på samma gång - det fångar inte direkt ens uppmärksamhet.

'Now And Forever' är ambient och transparent och harmonisk, stämningsfull till och med lite smått vacker - men ett spår på 34 1/2 minuter som aldrig fångar dig är samtidigt ingenting man direkt kastar sig på flyget för att köpa. Det är snarare en skiva som om du hör den 50 timmar i sträck fortfarande inte skulle vara less på, men samtidigt skulle du knappt heller ha märkt att du lyssnade på någonting över huvud taget.

HHHHHHH