Sinheresy
Paint the World

Italienska bandet Sinheresy är tillbaka, nu med sitt debutalbum och denna gång handlar det inte om spindeln och smörflugan. Nu vill de måla världen, av omslaget att döma vill de göra så med klara färger där grönt kanske dominerar. Och varför inte? världen är trots allt en ganska grå och trist plats så varför inte sätta lite färg på den? Meröver (en puckad direktöversättning från engelska på skoj, för er som tror jag plötsligt drabbats av analfabetism) har bandet bytt skivbolag och finns nu på Bakerteams etikett, ett bolag med en salig blandning av band som verkligen blandar och ger när det gäller kvalité. Jag känner dock Sinheresy sedan tidigare och har intervjuat bandet i samband med deras debut EP, en EP jag tyckte var väldigt bra så det var inte helt utan förväntningar jag lät detta album gå varmt i musikspelarens hörlurar.

Det skiljer sig väl egentligen inte så mycket från debuten även om duetterna mellan Sain och Petrini stärkts och blivit mer dynamiskt. Det är duetter med manlig och kvinnlig sång i alla låtar men till skillnad från många andra band som erbjuder metal med lite symfonisk underton är den manliga sången finstämd klarsång vilket skapar en ljudbild vi inte så ofta hör. Cecilia Petrini är dessutom ingen sopran men hon sjunger snyggt och ibland drar det lite åt det operatiska hållet. Stefano Sain sjunger betydligt snyggare på detta album och ljudbilden är snarare vacker än stor när det gäller produktionen. Väldigt stark produktion med imponerande ljudbild, kanske lite för finstämt för de som gillar det riktigt tungt. Våldsamt melodiöst och oftast medryckande och riktigt dynamiskt, dessutom är albumet väldigt varierat utan att för den skulle bli osammanhängande. Debutalbum? det är inget som märks, här känns det snarare som ett band som verkligen förfinat sin ljudbild. Kanske lite för mycket dock eftersom jag skulle vilja ha en lite vassare spets, de känns lite för försiktiga.

Paint the World är ett riktigt bra album och om man betänker att det är bandets första fullängdare är det än mer imponerande. Dock känns det som att bandet håller lite tillbaka ibland och låtarna blir lite för försiktiga i vissa lägen och det är synd för att detta album skulle definitivt ha kunnat vara alldeles fantastiskt om allt klickat hela vägen. Därmed inte sagt att albumet saknar något för det gör det inte, det är ett utmärkt album och du måste vara väldigt petig för att anmärka på sådana saker. Att vara petig är dock ett krav för en recensent. Dock har jag inte så mycket annat att anmärka på, speltiden med 47 minuter är acceptabel och låtmaterialet är riktigt bra, det är ett mycket bra album som jag gillar att lyssna på.

Bäst är titelspåret och den efterföljande balladen Roses & Thorns som jag tycker glänser ordentligt men det finns mängder av trevliga spår på detta album och definitivt inget som inte håller måttet. Ett väldigt starkt album som jag tycker att du bör kolla upp, det är definitivt värt det.

HHHHHHH