Seagall
Hidden Ego

Fiskmas skulle man väl kunna översätta detta bands namn till, ett band som startade som ett soloprojekt för Elena Seagalova (kan ni gissa var namnet kommer från). De släpper nu sitt andra album som går under namnet Hidden Ego vilket är ett namn lika bra som något annat, skivomslaget är i alla fall snyggt. Frågan är bara om musiken är detsamma, för här om något faller allt på instrumentalinsatserna då det handlar om instrumental rock. En genre jag normalt inte är alltför begeistrad i om jag ska vara helt ärlig.

Förstås handlar det om musik med väldigt talande gitarrmelodier och med en uppbyggnad lite annorlunda än den traditionella vers-refräng uppbyggnad man har i normal rockmusik. Här finns ingen klämkäck refräng som ska fånga dig, här handlar allt om melodierna och hur fängslande de kan vara. Inte den enklaste av sak förstås för ett band men Seagall är definitivt varierande nog för att inte tjata ut sig själva och deras musikaliska framtoning är dynamisk nog för att inte bara bli en vägg av ljud. Gitarrspelandet påminner faktiskt en del om Rages gitarrist Victor Smolski som har lite samma stuk på sina gitarrmelodier när han till exempel framträder i Rage. Kanske är det så att öststatarna har en speciell metod i sitt gitarrerande? Eller så har Elena och den andre Gitarristen Alexander lyssnat en del på den gode Victor. 40 minuter, åtta spår är vad albumet har att erbjuda, klarar det en sådan sak utan sång?

Definitivt skulle jag vilja säga, detta album är medryckande, dynamiskt och spännande. Det får en att drömma sig bort, att tänka på främmande världar, det är ett album som gör precis vad man vill att intrumentalrock ska göra. Det ska vara fantasieggande och dramatiskt precis som detta. Sedan att det är extremt välspelat och välproducerat gör ju knappast saken sämre på något sätt. Jag måste säga att jag verkligen gillar detta album, annars brukar jag tycka att intrumentalrock är ganska trist men detta album kan gärna få snurra ett par gånger utan att det gör något.

Riktigt bra helt enkelt och väl värt att rekommendera för den som gillar sin musik lite mer tänkvärd än det vardagliga radioskvalet. Märkligt nog också ett ryskt band jag gillar, det händer inte ofta.

HHHHHHH