Patria
Nihil Est Monastica

Svartmetall från Sydamerika är vad det handlar om när vi stöter på Patrias Nihil Est Monastica, det sägs vara deras femte ritual. Märkligt att kalla ett album för Ritual men det är deras fjärde fullängdsalbum om jag finner alldeles rätt information på nätet och i pressinfon. Titeln är antagligen latin och då betyder det Inget är religion, ungefär. Omslaget är typiskt svartmetalliskt, och det sägs vara ett 90-talsprimitivt album med lite atmosfäriska och fräscha inslag, det håller sig till genrens kärnidentitet sägs det. Definitivt inte för alla står det också.

Givetvis är svartmetall av det mer primitiva slaget inte för alla, det är mörkt och ondskefullt detta album. I grunden är det primitiv svartmetall men det innehåller en hel del fräcka och fräscha inslag, dessutom känns det rått och argt, ungefär som man tycker att svartmetall borde vara. Produktionen är smutsig och rå men inte den här skräckexempelproduktionen som låter som den spelats in i en polsk jordkällare, det passar faktiskt riktigt bra till musikens stilistik och överlag tycker jag att det känns väldigt bra gjort. Albumet har tolv spår och ett bonusspår som råkar vara en cover av en låt jag aldrig hört innan det avslutande spåret på detta album.

Då kommer vi dock till den oundvikliga frågan, är det något att ha? Betygen jag sett har varit övervägande positiva, något som dock kan sägas om i stort sätt all musik som släpps idag så det är inte direkt överraskande. Det är ondskefullt och känns nästan en aning djävulskt på det hela taget, därför tycker jag att det träffar ganska rätt musikaliskt speciellt tycker jag att det är ett bra album till en början. Det stora problemet är att efter spår åtta börjar jag bli riktigt trött på det och då är det fem spår kvar. Även i spår elva finns det en bra avslutning i ett snyggt pianoparti men därefter är det än mer när man redan två gånger plockat upp iPoden för att välja ett nytt album men hela tiden är det mer kvar. Hade albumet slutat efter dryga halvtimmen hade det varit riktigt bra men det är bara för mycket och därför kan jag inte engagera mig i Patrias album och numer har jag svårt att bara spela det eftersom jag vet att det aldrig kommer att ta slut.

Ett hyfsat album som dock faller på en för lång speltid som kommer sig av att låtmaterialet är för likriktat för att vara intressant mer än en halvtimme. Jag tror dock att för dig som gillar svartmetall kan det nog vara en högtidsstund, speciellt om du inte blir uttråkad lika fort som jag.

HHHHHHH